TLUTS SUPTSASAH, - laestadiusarkivet

L. L. Læstadius: Tåluts Suptsasah Jubmela pirra ja Almatji pirra 1844
detta folk ska veta, att Gud kan hjälpa utan spjut och svärd, ty striden står
under Guds beskydd.
Då tog David en sten ur väskan och kastade stenen just i pannan på
filistéen, så att stenen fastnade i filistéens panna. Och Goliat svimmade och
föll omkull på marken. Då sprang David dit och ryckte filistéens eget svärd ur
skidan och högg därmed av halsen på filistéen. Men när filistéerna såg, att
deras starkaste man var dödad, så blev de förskräckta och flydde hit och dit,
och Israels folk gav sig åstad och förföljde dem och fick den dagen en stor
seger. Och David kom med Goliats huvud till konungen. Och konungen satte
David till ledare för sin krigshär. Och David skötte sig förståndigt i varje
handling, så att konungen och hela krigshären tyckte om honom.
Femtiotredje stycket. Konung Saul börjar förfölja och
hata David.
När det därefter hade blivit fred med filistéerna och konungen och David
återvänt hem, så sjöng Israels döttrar sinsemellan: Saul har dräpt tusen man,
men David har dräpt tio tusen man. Då tyckte Saul illa därom, då man ju gav
David större ära än honom. Och Saul sade: De gör väl David till konung redan
idag. Och från den dagen kunde inte Saul mer se på David med ett gott
sinne. En gång när det onda lynnet kom på Saul och David var där och
spelade fiol, hade Saul ett spjut i handen, och Saul kastade spjutet mot David
och skulle sticka honom genom hjärtat. Men David vek i hast undan och
flydde ut, och spjutet fastnade i väggen. Men Sauls yngre dotter Mikal
älskade David, och när konungen fick höra det, så sade han: Det är rätt. Jag
ska ge den yngre dottern åt David, så att jag därigenom kan bringa honom i
olycka. Då befallde konungen sina hövdingar att tala med David och säga:
Konungen vill ha dig till måg. Då svarade David: Vilken och hurudan man är
jag, då jag ska bli konungens måg? Jag som är den sämste och fattigaste i
hela Israels stam. Då sade konungens hövdingar: Konungen vill inte ha
friaregåvor av dig. Han vill bara ha förhuden av två hundra filistéer.
Konungen trodde, att David skulle dödas, då det blev strid med filistéerna.
Men David begav sig med sitt folk till filistéerna och dödade två hundra man
och förde med sig dessa mäns förhudar till konungen. Då måste ju konungen
ge sin dotter åt David. Men konungen upphörde i alla fall inte att hata David.
Men Sauls son Jonatan älskade David som sitt eget hjärta. Därför sade
Jonatan till Saul: Varför hatar du David? Han har inte gjort något ont. Du
minns själv, hur glad du var, när David slog Goliat. Varför ska du trakta efter
en oskyldig mans liv? Då bevektes Sauls hjärta för den gången. Och Saul
sade: Så sant som Gud lever: David ska inte dö. Och Jonatan omtalade dessa
ord för David och tog honom med till sin fader. Men då återigen det onda
lynnet kom på Saul och David var där och spelade fiol, så ryckte Saul till sig
spjutet och skulle genomborra David, men David vek hastigt åt sidan och
flydde ut. Och Saul sände några att vakta på David i hans hus, och konungen
befallde männen att döda David. Men Davids hustru, konungens dotter, gav
råd åt David och sade: Om du i natt inte aktar på ditt liv, så måste du dö i
morgon. Då tog Mikal och släppte ut David genom ett fönster. Och Mikal lade