Ladda ner (pdf) - Arbetarhistoria

Förhandlingarna måste slutföras i dag. Gruvarbetarnas förhandlingsdelegation 17 juni 1970.
Foto: T. Lindgren, Folket i bild/Kulturfronts arkiv.
inte bara handlade om löner och arbetsvillkor utan även
om arbetet och dess organisering. Självklart var detta en
viktig bakgrund till 1970-talets nya arbetsrättsliga lagstiftning.
Till det sammanhanget hörde en vitaliserad
lokal facklig aktivitet som trots allt stärktes av den nya
arbetsrätten. Nu blev det på ett helt annat sätt än tidigare
möjligt och legitimt att driva krav på förändringar
av arbetets innehåll. För lokalt mobiliserade fackliga
organisationer kunde MBL, LAS och Lagen om förtroendemans
ställning till viss del ge bättre förutsättningar
för strävandena att nå ett ökat inflytande över arbetet
och dess organisering. Så betraktat kom gruvstrejken,
åtminstone kortsiktigt, att få en påtaglig betydelse för
utvecklingen i arbetslivet långt utanför LKAB och
Malmfälten.
Men historien tog ju inte slut på 1970-talet. Frågan
idag är snarast vilka de långsiktiga konsekvenserna blev
för maktförhållandena och villkoren i arbetslivet. Och
vad blev det av diskussionen kring demokratin och makten
över samhällsutvecklingen som hämtade inspiration
från inte bara gruvstrejken utan även den långtgående
privata makt- och förmögenhetskoncentrationen i samhället?
Till svaret på de frågorna hör naturligtvis att de problem
som gruvstrejken bidrog till att aktualisera kring
maktförhållandena i arbetslivet och makten över samhällsutvecklingen
i hög grad stärkts under de senaste
decennierna. Betraktat ur arbetarrörelsens perspektiv
ligger det närmast något paradoxalt över detta. Intrycket
är nämligen starkt att dessa problem har hamnat allt
längre ner på, för att inte säga i det närmaste helt försvunnit
från de politiska och fackliga dagordningarna. I
takt med att makt- och förmögenhetskoncentrationen
ytterligare stegrats och de anställdas inflytande i arbetslivet
alltmer förbytts i en ny vanmakt har arbetarrörelsen
alltmer gett upp strävandena att demokratisera
arbetsliv och samhälle. Det demokratiska projekt som
Olof Palme talade om under tiden för gruvstrejken där
den politiska demokratin skulle följas av en social och
ekonomisk tillhör inte längre ens arbetarrörelsens retorik.
Är det till och med så att den tiden är förbi när det
betraktades tillhöra arbetarrörelsens uppdrag att vara
samhällskritisk och med Ernst Wigforss ord söka formulera
en provisorisk utopi för den framtida samhällsutvecklingen?
Och vad blev det av människovärdet? Måhända det
måste till en ny arbetsmarknadskonflikt i gruvstrejkens
efterföljd för att det återigen skall hamna på dagordningen,
en konflikt som skakar om samhället, blottlägger
dess maktförhållanden och ställer utmanande frågor
kring arbetsliv och samhällsutveckling.
LARS EKDAHL
är historiker verksam vid Södertörns högskola och har
tidigare bland annat skrivit en biogrfai över Rudolf Meidner
och Kommunalarbetareförbundets historia.
ABSTRACT
In December 1969 the workers at the state-owned mining
company LKAB in the north of Sweden went on
strike. Starting as a conflict about wages and working
conditions in the mines, the strike posed more general
questions concerning the distribution of power in working
life and in society. Ultimately, the strike could be
seen as challenge to vital aspects of the Swedish model,
which at the time was widely celebrated. The strike articulated
a critique not only of centrally coordinated wage
negotiations, solidaristic wage policy and the concentration
of power and ownership in Swedish industry, but also
of the intensification of work and the powerlessness of
employees in the workplace. The article, which is a revised
version of a lecture, is an attempt to put the strike in a
historical perspective.
Arbetarhistoria 2011:2–3 • 17