Ladda ner (pdf) - Arbetarhistoria

NYHETER FRÅN ARAB
men är stabilt i parlamentsval och det är också lågt i
områden med vissa sociala grupperingar och invandrartäta,
utsatta storstadsområden. Ökande skillnad mellan
vilka frågor som avgör hur kvinnor och män väljer.
Politiker och politiken: Socialdemokraterna är bäst i
frågor om ledningsförmåga, ansvar och regeringsval men
deras slutspurt i kampanjen kommer för sent och väljarna
»hinner inte» med att smittas av engagemanget. Det är
också svårt att tackla löften såsom »Vård, skola, omsorg»
i valkampen. Ändå är det så att politikerföraktet inte har
ökat men väljarna kritiserar den dåliga gräsrotskontakten.
Väljarna vill gärna att politiker ska vara närvarande i
deras vardag, på arbets- och offentliga platser.
Resultaten diskuterades sedan internt i de olika medlemsländerna
och lärdomarna utmynnade i tillsättandet
av en ny grupp vid årsmötet 2002, Demokratigruppen,
som skulle »undersöka och analysera frågor med
anknytning till valdeltagande, delaktighet och integration
i Norden».
Demokratigruppen utgick från Valanalysgruppens
rapport och SAMAK:s manifest från 2000 och presenterade
sedan sin rapport »Folkstyret inför framtiden»
vid årsmötet 17–18 januari 2002. En av de viktigaste
slutsatserna från Demokratigruppens undersökning var
medvetenhet om att arbetarrörelsen har en viktig roll
att spela när det gäller att utveckla demokratin. Man
konstaterade att arbetarrörelsen har ett särskilt ansvar
att identifiera, analysera och föreslå förändringar till
demokratiska problem.
De riktlinjer som man kom fram till var att SAMAK:s
medlemsländer ska arbeta för att de nordiska länderna
ska genomföra genomgripande förändringar i sina styressystem.
Valanalysgruppen visade ju att personval inte
skapar högre valdeltagande varför man istället bör
arbeta med att öka integrationen inom de sociala områdena.
I Finland där man hade satsat allra mest på personval
hade valdeltagandet varit allra lägst. Den nordiska
arbetarrörelsen måste även hålla levande »visionen
om det goda arbetet, med inflytande och möjlighet
till personlig utveckling». SAMAK ville enligt detta att
partierna på ett tydligare sätt ska visa vad de står för och
visa skillnaderna i politiken. Ett viktigt led i detta är
också samarbete utanför de egna gränserna i form av
solidaritetsarbete, fackligt stöd och medverka till att förbättra
den sociala fördelningen i andra länder. De nordiska
samhällena måste satsa mycket på utbildning med
tanke på utvecklingen från industrisamhälle till kunskapssamhälle.
Under rubriken »Individ och kollektiv»
konstaterar rapporten att arbetarrörelsen måste lära sig
bli bättre på att möta individer och inte bara som tidigare
grupper av människor. Politiker och fackligt för-
60 • Arbetarhistoria 2011:2–3
troendevalda måste ge sig ut och möta och lyssna på
människor och bland annat på det sättet öka yttrandefriheten.
Rapporten fokuserar även på massmediernas
roll och hur arbetarrörelsen måste stärkas på mediemarknaden.
Slutligen poängteras att den etniska mångfalden
måste ökas och att »beslutande församlingar och
styrelser bör avspegla den etniska sammansättningen i
organisationen och samhället». Demokratigruppen var
sammansatt av personer från Danmark, Finland, Norge,
Sverige och ordförande var Britta Lejon.
Sverige tog över sekretariatet och Inger Segelström
blev SAMAK:s generalsekreterare den 16 augusti 2010.
I samband med att hon blev utsedd generalsekreterare
deklarerade hon sina framtida ambitioner med uppdraget:
Med min erfarenhet från riksdag, EU-parlament och
S-kvinnor anser jag att det är dags att de nordiska
länderna tar större plats i Europapolitiken och i
framtidsdebatten om jobben och om hållbar utveckling
och jämställdhet […] Vi i den nordiska arbetarrörelsen
har lösningar och erfarenhet. Men vi måste
bli tuffare och höja våra röster. Det är det jag ser som
mitt uppdrag.
Tio vykort från agitationsresor i Sverige
Anarkistiska propagandaförbundet hade sedan länge
pratat om att genomföra agitationsturnéer på cykel och
sommaren 1934 blev det till slut av. Man inhandlade ett
par billiga men bra cyklar och två agitatorer, Axel Öster
och Bror Engström, påbörjade sina respektive resor till
Dalarna. Bror Engström skrev under de båda somrar
han åkte på agitationsresor vykort till Ebba Lissén. 3 En
tredje resa planerades sommaren 1936 men blev inte
genomförd. Några av Engströms vykort med excerperad
text finns på sidan intill.
Den 27 maj 1936 träffades Anarkistiska propagandaförbundets
verkställande utskott och Bror Engström i
möteslokalen på Gröndalsvägen 13. Man hade drygt ett
och ett halvt år tidigare flyttat hit då tryckeriet hade gått
i konkurs och hyresvärden sagt upp lokalen där expeditionen
hade sitt säte.
Bror Engström rapporterade att Anders Hallvarsson
i Kiruna bett honom genomföra en turné i Luleådalen
kommande juli månad. Resan skulle bekostas av Kirunaklubben
och av insamlingar. Engström hade också
meddelat Hallvarsson att förbundet inte skulle kunna
bidra till resan. Rapporten blev godkänd och det bestämdes
att Engström skulle ge sig ut på Luleåturné.
Under nästkommande möte den 3 juni 1936 var Engström
inte närvarande men meddelade genom Hjalmar