Ladda ner (pdf) - Arbetarhistoria

Jack Munday (längst fram i kavaj) i The Rocks, ett av Sydneys arbetarkvarter med hus där de första
brittiska bosättarna bodde. NSWBLF hade lagt en så kallad green ban på området som skulle rivas.
sen. 19 Han tillämpade själv principen, i efterhand, så när hans
sex år var slut återgick han till sitt jobb som grovarbetare i början
av 1974. 20
3. En radikal agenda för social
och ekonomisk förändring
Moody noterar att en social facklig rörelse »använder de starkaste
av samhällets förtryckta och exploaterade, vanligtvis
organiserade arbetare, för att mobilisera dem som inte har
samma förmåga att upprätthålla en självmobilisering». 21
Pringle uttryckte också NSWBLF:s synpunkt på liknande sätt:
»De starka måste stödja de svaga i frågor som angår alla.» 22
Munday framhöll att NSWBLF »känner starkt för facket och
hela arbetarrörelsen och för att engagera dem djupare i alla
politiska moraliska och sociala frågor som påverkar vanligt
folk.» 23 Owens ansåg att arbetare skulle utmana exploatering
»inte bara på arbetsplatsen utan överallt». 24
Förbundet var starkt engagerat i urinvånarnas, aboriginernas,
rättigheter. Fackföreningsmedlemmar häng-de till exempel
banderoller under demonstrationer för urinvånarnas rättigheter
från lyftkranarnas armar, runt om i city i juli 1972. De
donerade ofta till aborigina ändamål. Aborogin-aktivisten Lyn
Thompson skrev till förbundet den 16 augusti att »med det
moraliska och finansiella stödet från byggfacket kommer vi
snart att ha löst många av våra problem». Framförallt utfärdade
förbundet en »black ban», det vill säga arbetsförbud för
medlemmar, vid rivningen av hus där det bodde aboriginer i
närförorten Redfern. En storbyggmästare hade köpt de flesta
husen för att lyxrenovera dem och vräka aboriginerna. Denna
blockad var till god hjälp för motståndet mot byggherren och
ledde till sist till att regeringen köpte husen från byggbolaget
och säkrade området för aboriginerna i mars 1973, som ett
bostadsprojekt under kontroll av aboriginer. Redfern Aboriginal
Community Housing projektet med 65 hus sköttes av en
vald samarbetskommitté som stolt deklarerade att de var de
första som framgångsrikt lyckats kräva landrättigheter i
Australien. 25
I juni 1973 utlyste facket ett »pink ban» vid byggandet av
Macquarieuniversitetet. Jimmy Fisher, skattmästare i universitetets
Gay Liberation klubb hade bott på ett av universitets
colleges tills dess föreståndare upptäckte Fishers roll som gayaktivist.
Föreståndaren krävde att Fisher skulle lämna college,
såvida han inte såg till att hans »perversion» botades. Fisher
vägrade och blev utestängd. Studenterna vid Macquarieuniversitetet
tog kontakt med NSWBLF som rekommenderade
blockad av arbetsplatsen, vilket antogs enigt av de byggnadsarbetare
som arbetade på campusområdet. »Universitet är
ställen där folk ska studera – de ska inte diskriminera individer»
förklarade Munday för pressen. »Blockaden gäller till
universitetsledningen tillåter homosexuella att studera där
som alla andra.» Blockaden stoppade byggnaden av en föreläsningssal,
utbyggnaden av idrottshallen, en underhållsdepå
och ett vetenskapligt laboratorium. Universitetskanslern gav
order om att Fisher skulle återinsättas och blockaden hävdes. 26
Pringle förklarade senare för reportrar från gayrörelsen: »Som
organisation anser vi att det under alla omständigheter är förmätet
av samhället att agera moraldomare för en individs sexuella
läggning.» 27 Förbundet stödde en motion till dess federala
konferens 1973: »Konferensen uppmanar alla delar av
regeringen att förändra den nuvarande lagstiftningen och til-
Arbetarhistoria 2011:2–3 • 29