Ladda ner (pdf) - Arbetarhistoria

som gruvarbetarna var i Malmfälten. Bland annat blockerade
500 studenter dörren till deras matsal för att hindra strejkbrytare
att komma in. De strejkande var utspridda på Volvo-
Umeåverken, Universitetet, Tempo och hotell vilket försvårade
en sammanhållning. ASAB försökte övertala en och en
att återgå till arbetet samtidigt som de påstod att andra börjat
arbeta. Pressen blev för stor och flera avbröt strejken efterhand.
Umeåstäderskorna fick igenom en löneförhöjning men
ett antal fortsatte strejka i solidaritet med Skövdestäderskorna.
Kvinnosolidariteten får en ny vändning.
Stärkt av Arlanda och Umeåstäderskornas sympatistrejk beslöt
Doris Björkman, Ruth Eriksson och Ann-Christin Isaksson
från Malmberget åter gå ut i strejk den 3 februari.
För oss – eller för ASAB – kan det inte bli fråga om någon
arbetsfred förrän samtliga Skövdestäderskorna får gå tillbaka
till arbetet. 12
ASAB: s förhandlingar med Skövdestäderskorna i slutet av
januari hade inte nått en lösning. En LO- respektive SAFjurist
kom fram till en uppgörelse som innebar att de sju avskedade
städerskorna skulle få tillbaka sina arbeten och att den
rättsliga prövningen av de två första avskedanden skulle fortsätta.
Skövdestäderskorna vägrade acceptera budet och sa:
Vi står på oss…Vi sviker inte varandra. Har vi kämpat i
snart två månader så kan vi kämpa vidare... Vi har hela Sverige
bakom oss. 13
Förhandlingar i AD sköts på framtiden på parternas begäran.
Städerskornas upplevelse att de hade ett omfattade stöd
visades inte minst med den mängd av pengar och stöduttalan-
»Vi står på oss… Vi sviker inte varandra. Vi har kämpat i snart 2 månader så vi kan kämpa vidare…
Vi har hela Sverige bakom oss». Foto: ej angivet, Folket i bild/Kulturfronts arkiv
24 • Arbetarhistoria 2011:2–3
den som fackliga, parti och kvinnopolitiska organisationer från
olika delar i landet skickade. Enskilda personer skrev brev och
telegram.
Initiativ till det första solidaritetsmötet kom från Svenska
Hamnarbetarförbundets avdelning 4 i Göteborg. Det blev
»ett möte som nästan sprängde väggarna i Folkets Hus, folk
satt på golvet, många kom inte in i lokalen som har 700 platser».
Sara Lidman höll ett »lidelsefullt» tal där hon bland
annat sa »Yrkesstoltheten, när den tas ifrån den som vill sköta
sitt jobb, vad har man kvar då?» 14 Stödkommittéer bildades
och solidaritetsmöten hölls på en mängd orter i landet. Vid
dessa var städerskorna från Malmberget, Skövde och Umeå
huvudtalare.
Arbetsdomstolen den 3 april – domen den 21 maj
Den 3 april inleddes slutuppgörelsen mellan städerskorna
i Skövde och deras arbetsgivare ASAB. Tusen personer
demonstrerade på kvällen i Stockholm under parollerna
»Wallenbergs profit bygger på kvinnoslit», »Återanställ städerskorna»
och »Kamp mot klasslagstiftning och svartlistning,
ned med arbetsdomstolen». Längst fram gick städerskorna.
Samtidigt hölls appellmöten över hela landet för Skövdestäderskorna
och mot §32.
I AD framkom att ASAB redan på strejkens andra dag fått
avskedsblanketter från SAF. DN skrev att SAF var kanske ute
efter att statuera exempel för att få slut på städerskestrejkerna
och valde då att slå till på den minsta och ofarligaste arbetsplatsen.
15 Britt-Marie Johansson och Ragnhild Andersson
krävde upprättelse för att de fått sparken utan att arbetsgivaren
haft något giltigt skäl till det.
Den 21 maj kom domen som slog fast att Johansson och