Ladda ner (pdf) - Arbetarhistoria

Sympatistrejk för Skövdestäderskorna på Arlanda. »Vi börjar inte jobba fören samtliga flickor
där återanställs av ASAB», februari 1975. Foto: Hans Bovin, Folket i bild/Kulturfronts arkiv
tre städledare ta sig förbi strejkvaktarna och fick hälsohuset
städat. När de kom ut hejdades de av uppretade städerskor
som bildade en kedja runt bilarna. I drygt en timme satt de
instängda och de ilskna städerskorna skrek i korus »Strejkbrytare
och skurkar». Städerskorna gav sig inte ens när polis kom
till platsen för att skingra dem:
Vi släpper dem inte förrän vi hunnit ordna strejkvakter vid
matsalen i Luossavaara. De är på väg dit för att städa, skrek
de uppretade städerskorna till polismännen. 8
De lyckades bilda strejkvakt och hindra städningen av den
stora matsalen för 1 600 man. De visste att Hälsovårdsnämnden
troligtvis skulle tvingas stänga den mitt i veckan, vilket
skulle underlätta för en uppgörelse före julhelgen. Om ASAB
skulle klara den så kallade skyddsstädningen hotade strejken
mer eller mindre att rinna ut i sanden.
Efter 22 dagars strejk i Kiruna backade ASAB. Den 18
december 1974 gav de besked om löneförhöjning på fem till
sex kronor i timmen och en garanterad minimitid på minst
fyra timmar per dag. Avgörandet kom sedan LKAB gripit in i
konflikten och ställt sig som garant för de extra kostnaderna
som städerskornas nya löner skulle innebära för ASAB. De
vågade inte riskera en långvarig strejk som skulle få svåra följder
för produktionen. 9 Städerskorna hade till slut tvingat fram
eftergifter från kapitalets sida.
Däremot tog ASAB inte tillbaka stämningen till AD för de
107 städerskorna. Denna fråga innebar en splittring mellan
strejkkommittéerna. Istället för gemensamma överläggningar
hade strejkkommittén i Kiruna gått steget före och accepterat
budet. Man sa att frågan skulle drivas vidare under kommande
förhandlingar. Massmedia visade bilder av glada städerskor
från Kiruna som hissade varandra i luften. Strejkkommittéen
i Malmberget var inte lika entusiastiska.
»Återanställ Skövdestäderskorna»
Efter helgerna var Ragnhild Andersson, Britt-Marie Johansson
och Annikki Ranikko från Skövde inbjudna till ett stormöte
arrangerat av städerskorna i Malmberget. Frågan gällde nu hur
man skulle agera för att få ASAB att återanställa samtliga Skövdestäderskor.
Mötet beslöt om en sympatistrejk med början
den 14 januari och ett telegram skickades till ASAB med krav
på allas återanställning. Skövdestäderskorna åkte därefter till
Svappavaara och Kiruna för att få stöd. Här ville man dock
avvakta utvecklingen man gick ut i strejk på nytt. Skrämd inför
en ny strejk skickade ASAB ett expressbrev natten till den 14
januari till de 50 städerskorna i Malmberget att förhandlingar
om de två avskedade städerskorna i Skövde återupptagits. Därmed
var hotet om en ny strejk i Malmfälten avstyrt. Istället gick
80 ASAB-anställda städerskor på Arlanda ut i en sympatistrejk
den 16 januari med hotet: »Vi börjar inte jobba förrän samtliga
flickor där återanställs av ASAB.» 10 Strejken avblåstes några
dagar senare efter löfte om att förhandlingar om Skövdestäderskorna
skulle återupptas och att ASAB inte skulle vidta
några rättsliga åtgärder mot de strejkande på Arlanda.
Samtidigt gick cirka 130 städerskor (av cirka 200 ASABanställda)
i Umeå ut i sympatistrejk och krävde fem kronor
mer i timlön. En strejkkommitté tillsattes. Med lärdom från
Skövdestrejken och med rädsla för repressalier från ASAB valdes
ingen ordförande, »de kan utpeka den som pratar för
mycket som strejkledare». 11 I Umeå blev studenterna det stöd
Arbetarhistoria 2011:2–3 • 23