Ladda ner (pdf) - Arbetarhistoria
Ladda ner (pdf) - Arbetarhistoria
Ladda ner (pdf) - Arbetarhistoria
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Från vänster Jürgen Mittag, Jürgen Kocka och Bruno Gruppo på podiet. Foto: Winfried Garscha.<br />
Leib<strong>ner</strong> lyfter på detta sätt fram det komplexa förhållandet<br />
mellan arbetarrörelsens och den revolutionära rörelsens minnen<br />
i Latinamerika. För hundra år sedan spelade europeiskt<br />
inspirerade anarkister en viss roll i det latinamerikanska idélivet.<br />
Men under 1940- och 1950-talen tillämpade de kubanska<br />
fackliga organisatio<strong>ner</strong>na relativt passiva strategier trots att en<br />
revolutionär elit samtidigt höll på att växa fram. Romantiseringen<br />
av den kubanska revolutionen från 1959 och framåt<br />
påverkade andra och stimulerade marxistiska angreppssätt och<br />
visio<strong>ner</strong> om revolutionen som arbetarnas befrielse. Detta fick<br />
inte minst betydelse under 1960-talets latinamerikanska studentkult.<br />
Under de senaste årtiondena, från 1980-talet och<br />
framåt, har arbetarrörelsens minne dock överskuggats av frågor<br />
som rör medborgerliga rättigheter i allmänhet och förlorat<br />
i betydelse till följd av diktaturer och olika neoliberala<br />
reformers framgång. Och när arbetarledare blickar tillbaka är<br />
de visserligen stolta över sitt revolutionära förflutna, men få<br />
vill kännas vid kommunistpartiets beväpnade organisatio<strong>ner</strong><br />
och förberedelser för motkupper.<br />
Minnet av Arbetarrörelsen i Asien<br />
En särskild fallstudie kring fenomenet minnespolitik stod<br />
Hyun Back Chung från Sungkyunkwan University, Seoul, för.<br />
Chun Tae-il var en 22-årig textilarbetare som 1970 tände eld<br />
på sig själv i protest mot de omänskliga arbetsförhållandena i<br />
Seouls små textilfabriker. Händelsen innebar dels ett uppvaknande<br />
för landets intellektuella som dittills stridit för demokratisering<br />
och mot diktaturen och dels en nystart för den<br />
koreanska arbetarrörelsen, som varit helt förbjuden enligt de<br />
antikommunistlagar som funnits sedan landets delning 1945.<br />
Chun Tae-ils mor vägrade låta honom begravas innan hans<br />
krav tillgodosetts och åren 1970-71 ökade antalet arbetarprotester<br />
i Sydkorea. Efter landets övergång till demokrati från<br />
mitten av 1980-talet har Chun Tae-il vävts in i det nationella<br />
minnet, till följd av en intensiv minneskamp under de senaste<br />
20 åren, en kamp som å ena sidan inneburit att han hedrats<br />
med en staty, omkring 4000 olika kopparplåtar runt om i Sydkorea,<br />
en biografi som sålts i en miljon exemplar och en film<br />
om hans liv med en titel som Hyun Back Chung översatte till<br />
engelska: »A Beautiful Youth». Å andra sidan har detta minne<br />
som antytts snarare lyfts ur sitt ursprungliga sammanhang och<br />
in i den nationella symboliken, något som gjort att det konservativa<br />
partiets ledare år 1995 kunde delta då 25-årsminnet<br />
av händelsen högtidlighölls. Chungs redogörelse påmin<strong>ner</strong> på<br />
många sätt om de minnesstrider som utspelats kring Amalthea-<br />
eller Ådalshändelserna i Sverige.<br />
Antikolonialismens historiepolitik<br />
Berthold Molden, Universität Wien talade om »antikolonialismens<br />
historiepolitik» och lyfte fram de två olika ramverk<br />
inom vilka han anser att kolonialism och antikolonialism har<br />
diskuterats. I det ena fallet framhålls antikolonialismens marxistiska<br />
arv, i syn<strong>ner</strong>het kopplat till den Tredje internationalen,<br />
det vill säga att analysen av de globala ojämlikheterna, såväl<br />
när det gäller ekonomi som kunskapsproduktion, bygger på<br />
marxistisk anti-imperialism. En klassisk titel i detta sammanhang<br />
är Walter Rodneys How Europe Underdeveloped Africa.<br />
Kritiker av denna inriktning har anklagat den för en sorts historicism,<br />
som i detta sammanhang innebär att man ser utvecklingen<br />
som enkelspårig, där vissa länder kommit längre än<br />
andra som i stället befin<strong>ner</strong> sig på ett historiens sidospår eller<br />
väntrum. Det andra synsättet observerar antikolonialismens<br />
associatio<strong>ner</strong> till Förintelsen. Först från och med 1960-talet,<br />
menade Molden, har minnena av Förintelsen börjat få den<br />
hegemoni och omätbarhet som gjort att varje försök till jämförelse<br />
besvaras med förfäran och anklagelser om revisionism.<br />
Tidigare, under åren efter Andra världskriget, fanns det exempel<br />
på författare som såg förintelsen som ett moment i en kontinuitet<br />
av europeiska förbrytelser, inte minst i kolonierna.<br />
Molden anser att båda dessa förklaringsmodeller både domi<strong>ner</strong>at<br />
och begränsat studiet av antikolonialismens och postkolonialismens<br />
argument och tankemönster.<br />
Kvinnoorganisatio<strong>ner</strong>s historiekultur<br />
Ulla Manns, Södertörns högskola berättade om ett ännu pågående<br />
forskningsprojekt kring minnets och den historiska<br />
<strong>Arbetarhistoria</strong> 2011:2–3 • 57
Change language