Ladda ner (pdf) - Arbetarhistoria

Biscay, viceordförande för Quebecs sköterskeförbund ansåg att
regeringen använde för att försöka »förgöra facket». 11 Sköterskorna
stod emot hoten både från Förordning 160, som stadgade
om böter (mer är tio miljoner dollar vid strejkens slut),
indragna fackliga ersättningar och två dagars löneavdrag för
varje frånvarodag från jobbet (vilket kostade varje sköterska
ungefär 7000 dollar) och Förordning 72, en återvänd-tillarbetet-lagstiftning
som riktade sig till de fackliga företrädarna.
Fem dagar efter att Förordning 72 hade antagits röstade 93 procent
av sköterskorna för en fortsatt illegal strejk. 12
Danska sköterskor i strejk
Våren 2008 ägde en åttaveckorsstrejk rum i Danmark, med
70000 sjuksköterskor, medlemmar av Dansk Sygeplejeråd,
DSR, som »aktionens spjutspetsar». 13 Även om strejken delvis
handlade om arbetsförhållanden, centrerades den kring löner,
utifrån ett krav på 15-procentiga löneökningar. Särskild uppmärksamhet
ägnades frågan om de lägre kvinnolönerna med
krav på »manslöner för kvinnojobb». 14 De strejkande sköterskorna
använde olika metoder för att dra uppmärksamhet till
lönefrågan. Kvinnorna i Holstebro delade ut brödrecept med
ett paket jäst och talade med människor, öga mot öga.
På samma sätt som jästen höjer brödet måste våra löner
höjas, till männens lönenivåer så att vi kan ha råd att äta
bröd och så att vi kan vårda och ta hand om era gamla, barn
och sjuka familjemedlemmar, släktingar och vänner. 15
Massuppsägningar och icke-strejk-taktik
Även om denna artikel främst fokuserar på strejker, både lagliga
och olagliga, utgår den inte från att strejker är den enda
formen av arbetsplatsmilitans. Som andra arbetare har sköterskor
varit engagerade i många former av motstånd genom
decennier. Några exempel: År 1975 sjukanmälde sig sköterskor
i New Brunswick, Kanada, för att stärka sina krav på
omförhandling av avtalet. Aktionen kallades the »blue flue»
när 700 sköterskor på 15 sjukhus sjukanmälde sig fösta
dagen. 16 År 1976 införde sköterskor i New South Wales,
Australien, stopp för »övertid, köks-, hushålls- och kontorsarbete
som inte är relaterat till vården, icke-akuta operationer
och inskrivning; De höll möten, marscherade på gatorna,
brände upp sina sköterskemössor och höll jobb-stopp-möten
som symboliska protester för att uppnå löneökningar.» 17 Vid
ett sjukhus och traumacenter med 2000 sängplatser i södra
Kalifornien iscensatte sköterskor en tvådagars sjukskrivningskampanj
1987. 18 I British Columbia, Kanada, vägrade sköterskorna
1989 att »utföra ’icke-vårduppgifter’, som städning,
hushållsarbete, vaktmästarjobb, kartläggning av utskrivna patienter,
genom att sätta ett stopp för övertid». 19 Eftersom det
finns förbud mot strejker och krav på grundläggande service
för nödlägen har sköterskor ofta tvingats söka alternativa former
för motstånd och militans.
Mest intressant är kanske det som kan ses som en yrkesspecifik
taktik: användandet av massuppsägningar, något som
används sedan länge. Innan det fanns rättigheter knutna till
kollektivförhandlingar erbjöd massuppsägningar ett kollektivt
redskap för motstånd. 20 En tidig kanadensisk konflikt ägde
rum i oktober 1950 vid Toronto General Hospital:
73 utbildade sköterskor från sjukhusets sju våningar, BB,
stödpersonal och blodbank lämnade en petition till sjukhuschefen
och styrelsen...[med] utfästelse att de 73 undertecknarna
skulle säga upp sig från den 23 november om inte
sjukhuset tillmötesgick sköterskornas krav. Deras 11punktsprogram
för förändring innehöll specificeringar om
arbetstider, antalet patienter som de kunde anförtros, antal
sköterskor i tjänst, semesterns längd, dagliga vilopauser och
grundlönens nivå. 21
Två andra kanadensiska exempel är värda att notera. Förhandlingarna
mellan sköterskorna och hotelledningen i New
Brunswick bröt samman 1969. Eftersom »sköterskorna var
förhindrade att strejka förlitade de sig på direktaktion i stället
och sade upp sig en masse»:
Uppmuntrade av det kanadensiska sköterskefackets nationella
kampanj för att förbättra sköterskornas löner och
möta deras frustration, tillkännagav 1400, eller hälften av
Brunswicks registrerade sköterskor, vid en presskonferens
den 15 juli att de skulle säga upp sig. Hot om att sköterskorna
skulle förlora sina ackumulerade pensionsrättigheter,
sjukledighet och senioritet om de sade upp sig, stärkte
bara sköterskornas beslutsamhet. Efter nio dagars förhandlingar
löstes konflikten och ett huvudavtal...ratificerades.
Lönerna förbättrades avsevärt och de som hade extra
utbildningskvalifikationer fick ytterligare ett påslag. 22
I juni 2001 blev frågan om Nova Scotias sjukvårdspersonals
rätt att strejka den centrala tvistepunkten i en inflammerad diskussion.
Sjukvårdsarbetarna inom Nova Scotias offentliganställdas
fackförbund, Nova Scotia Government Employees
Union, NSGEU, hade redan ordnat strejkvakterna när provinsregeringen
antog en ny lag som tog bort deras strejkrätt
och hotade med dryga böter. De 1600 sköterskor som skulle
ha gått i strejk inom några dagar sade upp sig. Fay MacNeil,
en hjärtsjuksköterska, sade »Om jag förlorar mitt jobb bryr
jag mig inte. Jag har inte skrivit ett sköterskekontrakt för att
göra ett slavjobb. Jag skrev inte på för att förlora mina rättigheter.»
23 En åskådare noterade:
Jag befann mig i ett kvavt rum på NSGEU:s strejkhögkvarter,
fyllt med engagerade sköterskor, var och en redo
att säga upp sig och var och en fast besluten att riskera sin
karriär för det som är rätt... Jag stod bakpå en lastbil som
var parkerad bredvid dörrarna till legislaturen och hjälpte
sköterskor klättra upp för att signera sina uppsägningar
med stora svarta markeringspennor, offentligt inför alla, så
hela världen kunde se. Många med darrande hand och ögonen
fulla av tårar. Men alla redo att göra vad som måste
göras.» 24
Genom det växande stödet för sköterskorna »backade regeringen
och slöt en överenskommelse med facket och de sjukvårdsanställda
om att de skulle presentera sina olika krav för
ett ’val av slutbud’. Medlaren valde fackets förslag för legiti-
Arbetarhistoria 2011:2–3 • 47