”Lika lön det handlar om att vilja”. Ordföranden for de danska sjuksköterskorna, Connie Kruckow ledde den stora demonstrationen den 17 april 2008. Foto: Soren Svendsen. 46 • <strong>Arbetarhistoria</strong> 2011:2–3
Biscay, viceordförande för Quebecs sköterskeförbund ansåg att regeringen använde för att försöka »förgöra facket». 11 Sköterskorna stod emot hoten både från Förordning 160, som stadgade om böter (mer är tio miljo<strong>ner</strong> dollar vid strejkens slut), indragna fackliga ersättningar och två dagars löneavdrag för varje frånvarodag från jobbet (vilket kostade varje sköterska ungefär 7000 dollar) och Förordning 72, en återvänd-tillarbetet-lagstiftning som riktade sig till de fackliga företrädarna. Fem dagar efter att Förordning 72 hade antagits röstade 93 procent av sköterskorna för en fortsatt illegal strejk. 12 Danska sköterskor i strejk Våren 2008 ägde en åttaveckorsstrejk rum i Danmark, med 70000 sjuksköterskor, medlemmar av Dansk Sygeplejeråd, DSR, som »aktionens spjutspetsar». 13 Även om strejken delvis handlade om arbetsförhållanden, centrerades den kring lö<strong>ner</strong>, utifrån ett krav på 15-procentiga löneökningar. Särskild uppmärksamhet ägnades frågan om de lägre kvinnolö<strong>ner</strong>na med krav på »manslö<strong>ner</strong> för kvinnojobb». 14 De strejkande sköterskorna använde olika metoder för att dra uppmärksamhet till lönefrågan. Kvinnorna i Holstebro delade ut brödrecept med ett paket jäst och talade med människor, öga mot öga. På samma sätt som jästen höjer brödet måste våra lö<strong>ner</strong> höjas, till männens lönenivåer så att vi kan ha råd att äta bröd och så att vi kan vårda och ta hand om era gamla, barn och sjuka familjemedlemmar, släktingar och vän<strong>ner</strong>. 15 Massuppsägningar och icke-strejk-taktik Även om denna artikel främst fokuserar på strejker, både lagliga och olagliga, utgår den inte från att strejker är den enda formen av arbetsplatsmilitans. Som andra arbetare har sköterskor varit engagerade i många former av motstånd genom decennier. Några exempel: År 1975 sjukanmälde sig sköterskor i New Brunswick, Kanada, för att stärka sina krav på omförhandling av avtalet. Aktionen kallades the »blue flue» när 700 sköterskor på 15 sjukhus sjukanmälde sig fösta dagen. 16 År 1976 införde sköterskor i New South Wales, Australien, stopp för »övertid, köks-, hushålls- och kontorsarbete som inte är relaterat till vården, icke-akuta operatio<strong>ner</strong> och inskrivning; De höll möten, marscherade på gatorna, brände upp sina sköterskemössor och höll jobb-stopp-möten som symboliska protester för att uppnå löneökningar.» 17 Vid ett sjukhus och traumacenter med 2000 sängplatser i södra Kalifornien iscensatte sköterskor en tvådagars sjukskrivningskampanj 1987. 18 I British Columbia, Kanada, vägrade sköterskorna 1989 att »utföra ’icke-vårduppgifter’, som städning, hushållsarbete, vaktmästarjobb, kartläggning av utskrivna patienter, genom att sätta ett stopp för övertid». 19 Eftersom det finns förbud mot strejker och krav på grundläggande service för nödlägen har sköterskor ofta tvingats söka alternativa former för motstånd och militans. Mest intressant är kanske det som kan ses som en yrkesspecifik taktik: användandet av massuppsägningar, något som används sedan länge. Innan det fanns rättigheter knutna till kollektivförhandlingar erbjöd massuppsägningar ett kollektivt redskap för motstånd. 20 En tidig kanadensisk konflikt ägde rum i oktober 1950 vid Toronto Ge<strong>ner</strong>al Hospital: 73 utbildade sköterskor från sjukhusets sju våningar, BB, stödpersonal och blodbank lämnade en petition till sjukhuschefen och styrelsen...[med] utfästelse att de 73 undertecknarna skulle säga upp sig från den 23 november om inte sjukhuset tillmötesgick sköterskornas krav. Deras 11punktsprogram för förändring innehöll specificeringar om arbetstider, antalet patienter som de kunde anförtros, antal sköterskor i tjänst, semesterns längd, dagliga vilopauser och grundlönens nivå. 21 Två andra kanadensiska exempel är värda att notera. Förhandlingarna mellan sköterskorna och hotelledningen i New Brunswick bröt samman 1969. Eftersom »sköterskorna var förhindrade att strejka förlitade de sig på direktaktion i stället och sade upp sig en masse»: Uppmuntrade av det kanadensiska sköterskefackets nationella kampanj för att förbättra sköterskornas lö<strong>ner</strong> och möta deras frustration, tillkännagav 1400, eller hälften av Brunswicks registrerade sköterskor, vid en presskonferens den 15 juli att de skulle säga upp sig. Hot om att sköterskorna skulle förlora sina ackumulerade pensionsrättigheter, sjukledighet och senioritet om de sade upp sig, stärkte bara sköterskornas beslutsamhet. Efter nio dagars förhandlingar löstes konflikten och ett huvudavtal...ratificerades. Lö<strong>ner</strong>na förbättrades avsevärt och de som hade extra utbildningskvalifikatio<strong>ner</strong> fick ytterligare ett påslag. 22 I juni 2001 blev frågan om Nova Scotias sjukvårdspersonals rätt att strejka den centrala tvistepunkten i en inflammerad diskussion. Sjukvårdsarbetarna inom Nova Scotias offentliganställdas fackförbund, Nova Scotia Government Employees Union, NSGEU, hade redan ordnat strejkvakterna när provinsregeringen antog en ny lag som tog bort deras strejkrätt och hotade med dryga böter. De 1600 sköterskor som skulle ha gått i strejk inom några dagar sade upp sig. Fay MacNeil, en hjärtsjuksköterska, sade »Om jag förlorar mitt jobb bryr jag mig inte. Jag har inte skrivit ett sköterskekontrakt för att göra ett slavjobb. Jag skrev inte på för att förlora mina rättigheter.» 23 En åskådare noterade: Jag befann mig i ett kvavt rum på NSGEU:s strejkhögkvarter, fyllt med engagerade sköterskor, var och en redo att säga upp sig och var och en fast besluten att riskera sin karriär för det som är rätt... Jag stod bakpå en lastbil som var parkerad bredvid dörrarna till legislaturen och hjälpte sköterskor klättra upp för att sig<strong>ner</strong>a sina uppsägningar med stora svarta markeringspennor, offentligt inför alla, så hela världen kunde se. Många med darrande hand och ögonen fulla av tårar. Men alla redo att göra vad som måste göras.» 24 Genom det växande stödet för sköterskorna »backade regeringen och slöt en överenskommelse med facket och de sjukvårdsanställda om att de skulle presentera sina olika krav för ett ’val av slutbud’. Medlaren valde fackets förslag för legiti- <strong>Arbetarhistoria</strong> 2011:2–3 • 47
Change language