De bygde Internet.indd - Sunet

134
de byggde internet i sverige
Ola Larsmo påpekar i boken ”net wars – kampen om nätet” att kommissionens
direktiv visar att denna regering liksom den förra förlitade sig på att det privata
näringslivet skulle sköta utvecklingen medan regeringens ansvar var att
se till villkoren var lika över hela landet.
Kommissionens skrivelse 1996, med ”rester av tänkande från kommission
nummer ett”, som Peter Seipel uttrycker det, blev avslutningen på den andra
kommissionens arbete. Det var nog en ganska allmän uppfattning att inget
större steg hade tagits i utvecklingen av IT-politiken. Ingen i regeringen hade
avgivit någon tydlig viljeinriktning på området.
Den tredje kommissionen, med kommunikationsminister Ines Uusmann
som ordförande, fick representanter för bredare skikt, enligt Seipel. Ines Uusmann
är känd i Internetsammanhang för att ha sagt att ”Internet är en fluga
som snart blåser förbi. Jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så
mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet.”
Men enligt egen utsago var hon felciterad i Svenska Dagbladet, som i sin
text valde att använda ordet ”fluga”. Det hon undrat var om inte det planlösa
surfandet var på övergående. Hon säger att hon absolut inte menade att Internet
är en övergående fluga.
Den tredje kommissionen lade genom sitt opinionsarbete en grund för
utbildningssatsningar, många finansierade genom KK-stiftelsen. De skattesubventionerade
”personaldatorerna” kom till som en möjlighet att utveckla
datorkompetens i hemmet liksom LOs satsning på förmånligt lånefinansierade
datorer. Den senare vägen blev enligt bedömningar gjorda i efterhand
samhällsekonomiskt betydligt förmånligare än den tidigare. Men det kan
observeras att IT-kommissionen inte hade egna pengar att finansiera några
reformer.
Trots att näringsminister Björn Rosengren sällan visade sig som ordförande
för den fjärde kommissionen som startade 1998, blev det den bästa av
de fyra kommissionerna, menar Peter Seipel. Under dess tid utvecklades ett
stort antal nätverk kring s k observatorier. Det första av dessa, det rättsliga,
omfattade till slut 150 personer, som fick ett starkt genomslag både i Sverige
och utomlands. Peter Seipel pekar på den parallellitet som finns mellan den
svenska tekniska Internetutvecklingen och den rättsliga: Sverige kom att ligga
långt framme genom att det rättsliga observatoriet löpande tog upp rättsliga
frågor som aktualiserades i de tekniska möjligheter och hot som Internetutvecklingen
förde med sig.
En uppmärksammad rättslig fråga togs upp i debatten som föregick Personuppgiftslagen
(PUL). Debatten fördes bland annat under slagorden ”Rör inte