De bygde Internet.indd - Sunet

turbulensen kring .se
IIS i Sverige). ICANN kontrakterar registry-delen till Verisign (motsvarande
NIC-SE) och sedan håller certifierade ombud reda på vilka kunderna är.
Skillnaden mellan denna modell och den svenska är att Verisign inte håller
reda på vilka kunderna är.
I Sverige är det ombuden och inte NIC-SE som ”säljer” domännamn.
NIC-SE sköter registreringen och administrationen och tar ut en årlig avgift
på 250 kronor för det. Ombuden får ta vilket pris de vill. Detta kan vara en
ganska lukrativ verksamhet. En advokatfirma kan ta flera tusen kronor - då
hjälper de också till med juridiska frågor. Operatörer som Telia och Tele2 tar
betydligt mindre eftersom de vill ha många kunder. I priset kan ingå tjänster
som gratis hemsida, e-postadress mm.
Avgiften på 250 kronor till NIC-SE ansågs av många vara för hög. Internationellt
ligger den någonstans i mitten på skalan. Till skillnad mot flera
andra landsdomäner tar NIC-SE inte ut avgift för en så kallad ompekning,
d v s när DNS-information flyttas från en DNS-server till en annan vilket
sker när man byter operatör. En ompekning kräver lika mycket arbete som en
nyregistrering.
NIC-SE skickar ut avier till varje domännamnsinnehavare varje år. Om
avin inte betalas trots påminnelse och flera e-postmeddelanden till web-.
host- och postmastern om att domänen annars kommer att stängas, avregistreras
domännamnet.
En del företag som blev av med domännamnet upptäckte först då att de
inte betalat. IT-kommissionen avregistrerades av misstag därför att fakturan
sändes till Näringsdepartementet där den skickades runt men där ingen ville
kännas vid den. Sådana ”missar” kunde rättas till sedan pengar kommit in.
Men det var svårt att få in småbelopp som 250 kronor från stora företag.
IT-debattören Christer Sturmark gick ut i en artikel i Computer Sweden
och föreslog att de över 700 företag – inklusive hans eget – som blivit av med
domännamnen skulle stämma NIC-SE för grov inkompetens. Styrelseordföranden
Anders Comstedt gav mothugg och undrade vem som vill bedriva
e-handel med företag som slarvar med betalningarna. En mycket stor del
av betalningsproblemen bottnade i regelverket. Det fanns inte ens tydliga
adresser eller innehavare till en stor mängd domännamn. I själva verket rörde
det sig ofta om domännamn som inte användes. Vi citerar Comstedt: ”Ett
omfattande utrednings- och detektivarbete har legat bakom uppdateringen av
registret under de senaste två åren. Processen ska köras i botten för att rensa
ut alla domäner där innehavare saknas eller där man trots upprepade påstötningar
inte betalat avgiften.”
97