De bygde Internet.indd - Sunet

72
de byggde internet i sverige
och beslöt dra sladd via satellit till Princeton. Det kostade 50 000 kronor i
månaden. Plötsligt var vi anslutna till Internet och hamnade i routingtabellerna!”
”Sen erövrar vi Holland. Genom Björn Eriksens kontakter beställs en sladd
till datorcentralen i Amsterdam. Björn har kommit till KTH. Han och Matti
Rendahl är ansvariga för .se. Matti kör mail på en VAX 750. Många hjälper
till. Det är lite snack och mycket ’händ’. Det var kul att se hur mängden
användare ökar. I Holland drar Björns kompisar igång det som blev RIPE.”
”Men vad vi än gjorde fastnade vi i QZ. OZ förstod inte vad Internetprotokollet
var, det var dekret på att använda OSI, som var ett påfund av telemonopolen.
Ingen visste mer om OSI än Björn Eriksen och jag, vi hade lärt oss allt
som fanns att lära. Vi sa till dem att det aldrig skulle fungera. Och det har det
aldrig gjort. Men använde man inte OSI fick man inga pengar. I dag är det
något annat konstigt man ska använda för att få pengar.”
EG-kommissionen var kraftigt påverkad av telemonopolens lobbyister -
framför allt de tyska och franska – att driva OSI. I början av 90-talet väntade
man på OSI och man väntar fortfarande. För att få EG-anslag försökta man
göra OSI i Norge, men misslyckades förstås.
”EGs satsning på OSI gjorde att Europa hamnade hopplöst bakom. EGkommissionens
pengar användes för att sabotera sin egen världsdel”, slår Peter
Löthberg fast.
Nästa steg är Europa. ”1990 börjar vi på KTH diskutera hur vi ska göra i
Europa. Det som blir Ebone-idén växer fram: Ett knytkalas med resurser från
olika länder som koordineras. Holländarna ville göra något i väntan på ’det
riktiga’ nätet. Bernard Stockman och jag står på barrikaderna och slåss för ett
IP-nät, grunden för stora nät. Ebone-konsortiet undertecknas i Amsterdam.
Tyskland vill inte vara med, utom ett universitet som blir helt utfryst av övriga
tyskar.”
Anslag eller ej, för Löthberg var det viktigast att saker snabbt kom fram.
”Somliga tyckte inte det var forskning om man inte hade anslag. Men jag
betalade ur egen ficka om det behövdes. När andra talade om att ’lägga upp
projekt’ la jag upp dem på köksbordet och byggde någonting.”
Nu börjar USA-förbindelsen bli full. Sprint uppgraderar den till 128 kbit/s
och den flyttas till Itaka-universitetet. Ett nytt kontrakt skrivs med Sprint.
Sprint var USAs tredje teleoperatör efter AT&T och MCA.
SwipNet
Sedan berättar Peter Löthberg sin version av hur SwipNet kom till.