KOL 2010 - Landstinget Sörmland

påverkar hjärtarbetet. Vätskeretention vid KOL beror inte enbart på hjärtsvikt utan
också på hypoxin i sig och en försämrad förmåga hos njuren att utsöndra natrium
och vatten.
Diagnostik kan vara svår hos personer med samtidig hjärt- och lungsjukdom då
symtomen delvis är desamma. NTproBNP kan vara till hjälp, vid misstänkt
hjärtsvikt bör ekokardiografi övervägas.
För att optimera behandling hos dessa patienter krävs en samlad bedömning av
lungfunktionen, systolisk och diastolisk hjärtfunktion samt njurfunktionen.
Aktuella rekommendationer för hjärtsviktsbehandling grundas på studier av
personer med systolisk vänsterkammardysfunktion. Vid vätskeretention inleds
behandling med loopdiuretika och dostitrering sker till lägsta effektiva dos.
Patienter med hjärtsvikt skall förutom diuretika också behandlas med ACEhämmare
och betablockerare om patienten tolererar detta. Vid intolerans mot
ACE-hämmare kan AII-receptorblockerare ges.
Vid behandling av KOL-patienter med betablockerare bör icke-selektiva
betablockerare undvikas, lägre måldos väljas och dostitrering ske försiktigt.
Bisoprolol är den mest selektiva betablockeraren och därför lämpligt
förstahandsval.
Sinustakykardi och koronarinsufficiens försämrar prognosen hos KOL-patienten.
Höga hjärtfrekvenser kan ge upphov till förvärrade sviktsymtom och det är därför
viktigt att inte överdosera beta-2-stimulerare hos dessa patienter. För låg hjärtfrekvens
kan också utgöra problem för KOL-patienter. Vid kroniskt förmaksflimmer
bör den frekvensreglerande behandlingen optimeras.
5.6.2 Sömnapné
Var uppmärksam på att sömnapné kan förekomma hos överviktiga KOL-patienter,
s.k. overlap-syndrom.
5.6.3 Diabetes
I samband med kortisonbehandling samt vid infektioner ses förhöjda blodsockernivåer.
Täta kontroller av blodsocker är nödvändigt och tillfällig justering av
läkemedel kan bli aktuellt. Hyperglykemi kan utlösas hos personer med latent
diabetes och kräva behandling.
__________
29
__________