KOL 2010 - Landstinget Sörmland

Om bedömningen blir att patienten kommit till sjukdomens slutskede bör målsättningen
vara att en god palliativ vård skall ges. Detta innebär att man enbart ger
behandling som är symtomlindrande. Beslutet om ändrad behandlingsinriktning bör
om möjligt tas i samråd med patient och anhöriga. En hjälp för detta, ibland
mycket svåra, beslut är om patientens egen inställning till avancerad vård inklusive
respiratorbehandling är känd. Dessa svåra frågor har i bästa fall diskuterats med
patienten tidigare i ett lugnt skede och finns noterat i journalen. Dock kan
patientens inställning ha ändrats och ett nytt samtal om behandlingens målsättning
bör om möjligt ske.
Den palliativa vården kan inledas på vanlig vårdavdelning och sedan eventuellt
fortsätta i annan vårdform eller i patientens hem med hemsjukvård. För att kunna
ge en god palliativ vård behövs en helhetssyn där patientens hela situation beaktas
liksom de anhörigas. Målsättningen är att söka ge patienten en så god livskvalitet
som möjligt den tid patienten har kvar att leva.
De symtom som dominerar är i regel:
• Dyspné
• Oro
• Ångest
• Smärta
Smärtan kan vara en fysisk smärta oftast orsakad av osteoporos, men kan också
vara av social, andlig och existentiell natur och behöver uppmärksammas.
All läkemedelsbehandling som ej är symtomlindrande bör upphöra.
Den fysiska smärtan behandlas oftast bäst med opiater och företrädesvis med
morfin i låga doser. Risken för andningsdepression får ej göra att patienten inte får
en adekvat smärtlindring.
Om patienten har en hypoxi med en saturation på 90 % eller lägre kan denna
dyspné lindras med oxygen. Tidigare insatt oxygenbehandling på basen av en
kronisk respiratorisk insufficiens bör fortsätta. Risken för koldioxidretention är i
regel liten och också här är det den symtomlindrande effekten som måste efter-
__________
33
__________