klicka här för att öppna - fritenkaren.se

Finlands betydligt smärtsammare skilsmässa från Sverige efter 650 år som Sverigesöstra rikshälft med samma lagliga status som Sverige självt har tidigare berörts. Ävendenna naturvidriga politiska amputering blir dock tack vare behjärtansvärdakulturinsatser från Lönnrots, Runebergs och Snellmans sida för Finlands delinkörsporten till full självständighet 100 år senare. Vi har redan berört Runebergs ochLönnrots bestående bidrag till världslitteraturen. Däremot har vi ännu ickeuppmärksammat Björnstjerne Björnsons och Henrik Ibsens hävdande av den norskaprofilen i den samma.Vi har redan berört 1860-talets utomordentliga litterära blomstring i hela Europamed jättar som Hugo, Dickens, Tolstoj, Dostojevskij och Jules Verne alla samtidigtproducerande sina största och bästa verk, men alla dessa skrev romaner. Under senaredelen av 1800-talet är Europa märkvärdigt fattigt på betydande dramatiker.Undantaget är Norden. Under decenniet 1862-1872 tillkommer i Norden fyradramer vilka skapar Nordens ledande ställning inom dramatiken för resten av seklet.Det första av dessa fyra skrivs av den blott 24-årige finländaren Josef Julius Weckselloch heter "Daniel Hjort". Dramat är politiskt-historiskt och utspelar sig strax före år 1600i Åbo i samband med Karl IX:s besvär med sin detroniserade brorsons anhängare iFinland. I dramatisk intensitet, psykologisk kraft och språklig skönhet står tragedin inteShakespeare efter. Intrigen är att Daniel Hjort upptäcker att de han tjänar och vuxit upphos i själva verket är hans egen familjs mördare. Han stannar kvar hos denna maffiaenbart för att kunna förråda dem åt konungen, som bekrigar dem, och som hansställning blir den svåraste tänkbara får han även utstå följdenliga prövningar, som krönsmed att hans älskade går i havet. Emellertid kommer han igenom allt, dramat ärmästerligt genomfört och går helt logiskt ett ljust och lyckligt slut till mötes närkatastrofen inträffar med desto mer förintande kraft. Sigrids självmord kommer som enchock fastän allt pekat i riktning mot det, och här ligger dramats mest förkrossandekraft: tragedin utspelas på det omedvetna planet. Karl IX kommer och ställer allt tillrätta och ger Daniel hans fulla erkännande och belöning, och Daniel själv vill bara tro attallt är bra och försöker inbilla sig det. Men han kan inte förneka vad som har varit.Genom ett öde bärs just då hans älskades döda kropp förbi, och man förstår hennessjälvmord fastän man vägrat anta det tidigare. Förnuftigt försöker Daniel bortse från dedöda och tänka på livet, men han kan inte hejda ödet, och hur litet någon än vill det ochnågon ens förutsett det så är hans egen chockartade död på höjden av sin banafullständigt i konsekvens av vad som tidigare varit: fastän syftet var gott har han dockändå gjort sig skyldig till förräderi mot sina välgörare, och detta måste sonas om hansliv skall hållas fritt från falskhet. Ett lyckligt slut, hur välförtjänt, lockande och härligtdet än hade varit, skulle ha befäst hans falskhet. Genom döden befästs i stället hansrenhet. Det omåttligt tragiska ligger däri att han hinner få uppleva försmaken av denseger och lycka efter alla lidanden som ändå nästan kom honom till välförtjänt del.Lika tragiskt var författarens eget liv. Som skaldbegåvning var han ett underbarn,han skrev en lyrik som inte stod Byron, Shelley, Keats och Heine efter, men redan när"Daniel Hjort" hade sin premiär den 26 november 1862 var den tjugofyraårigeförfattaren hopplöst paralyserad av sinnessjukdom, vilket han förblev under hela restenav sin nästan 70-åriga levnad.Vi har tyvärr redan nämnt Björnstjerne Björnson, så vi slipper honom inte. Det finnsen anekdot om honom och Henrik Ibsen som, ehuru den säkert inte är sann, dock äralltför träffande. Det var så att Björnson åkte fast i tullen för att ha mer än lovligt mycketalkohol med sig tillbaka till Norge från utlandet. Björnson blev då indignerad och104