"Clarel" är en fortsättning på "The Confidence-Man" så till vida <strong>att</strong> det är endiskussionsbok: den består mest av bara samtal som i Platons mer avancerade dialoger.Clarel re<strong>se</strong>r tillsammans med några andra intressanta original från Jerusalem till DödaHavet och tillbaka igen via Betlehem, och under vägen diskuteras allt. Repre<strong>se</strong>ntanter<strong>för</strong> Amerika, Europa, judendomen, islam, kristendomen, vetenskapen, revolution ochidealism får alla vidlyftigt <strong>för</strong>a fram sina synpunkter, och den intressantaste avkaraktärerna är kanske Mortmain, som kämpat vid barrikaderna i Paris 1848 och som ärden typiske skändade idealisten. Det visar sig <strong>att</strong> han och hans morbiditet får mest rättav alla i epo<strong>se</strong>t.Men detta diktverk är icke bara prat. Liksom i alla Melvilles <strong>se</strong>nare arbeten från ochmed "Moby Dick" leder hela kompositionen fram till en häftig chockutlösning somlämnar läsaren utbränd efter sig. I "Moby Dick" är det de sista tre kapitlens vanvettigajaktorgie med följdenlig katastrof, i "Pierre" är det finalens orgiastiska våldspornografi, i"Benito Cereno" är det den tragiska upplösningen, i "Billy Budd" är det huvudpersonen<strong>se</strong>nda slag mot sin <strong>för</strong>tryckares huvud, och i "Clarel" är det det upprörande svaret påverkets fråga om vari religionens sanna vä<strong>se</strong>n egentligen består.Alla religioner, livsåskådningar, ideologier, filosofiska strömningar och politiskastämningar diskuteras i "Clarel", och under dessa diskussioner kommer Clarels romansmed den judiska flickan Ruth i skymundan. I slutet av verket så sprängs alla religiösa,filosofiska och ideologiska konstruktioner i luften av det enkla faktum <strong>att</strong> Ruth heltoväntat har dött av sorg efter sin mördade fader.Clarel har själv genom hela verket mer och mer lutat åt judendomen och villegentligen gå in i densamma som den mest ursprungliga av alla religioner, men Ruthsdöd <strong>för</strong>stör <strong>för</strong> honom hela den judiska tro som han så mödosamt så småningom byggtupp åt sig under verkets gång. Och sorgen uppenbarar sig <strong>för</strong> honom i stället som allreligions kärnpunkt och svarta hål.Genom sorgen utan grän<strong>se</strong>r finner han den yttersta religionen, men den är engapande avgrund som icke <strong>för</strong> med sig något gott. Sorgen omöjliggör tron, som är allreligions innersta <strong>för</strong>utsättning. Diktverket slutar med <strong>att</strong> de yttersta religiösamotsat<strong>se</strong>rna sorgen och tron ställs emot varandra som samtidigt o<strong>för</strong>enliga ochoupplösligt <strong>för</strong>bundna oundgängliga grundelement i hela mänsklighetens religiösa liv.Religionen består av sorg och omintetgör tron som religionen inte kan bestå utan. Lösden ekvationen, någon. Den kan inte lösas i all evighet.Under sina flitigaste år så yttrade Melville en gång: "Även om jag skrev de fyraevangelierna i denna tidsålder skulle jag <strong>för</strong> det bara hamna på f<strong>att</strong>ighu<strong>se</strong>t." På sätt ochvis skrev han verkligen fyra evangelier, som då är "Mardi", "Moby Dick", "Pierre" och"Clarel". "Mardi" är då som ett Marku<strong>se</strong>vangelium: en pre<strong>se</strong>ntation. "Moby Dick" är dåett Luka<strong>se</strong>vangelium: idel skönhet. I "Pierre" har vi M<strong>att</strong>eus: det stora angreppet.Slutligen är då "Clarel" som ett Johanne<strong>se</strong>vangelium: en ödmjuk, konstruktiv ochstämningsfull slutledning.I sina <strong>se</strong>nare arbeten, och då främst i "Benito Cereno", "Clarel" och "Billy Budd", ären påtaglig stämningsmålning det dominerande elementet som såväl det språkliga ochdet dramatiska elementet helt har underordnats. Detta djupa brunglödandeRembrandtska psykologiska stämningsmåleri är som mest påfallande i "Clarel". AllaMelvilles tidigare arbeten har en slutgiltig botten, men "Clarel" är oceanen utan botten.Verket kan aldrig analy<strong>se</strong>ras eller diskuteras färdigt. Samtalen är utan ände i sintidlöshet, och endast sorgen kan sätta en gräns <strong>för</strong> det religiösa spörsmålet samtidigtsom just denna sorg <strong>öppna</strong>r den verkliga religiösa avgrunds-svarta bottenlösheten somalla kan riskera <strong>att</strong> <strong>för</strong>gås i.74
Därmed sätter vi punkt <strong>för</strong> Melville vid upptäckten av <strong>att</strong> han aldrig kan sättaspunkt <strong>för</strong>.Terrorismens hemlighet.Den som i Europa kommer närmast Melville i fantasirikedom, apokalyptiskframsynthet, univer<strong>se</strong>ll naturfromhet och terroristisk hänsynslöshet är Jules Verne iFrankrike, jämnårig med Leo Tolstoj och lika unik inom sin genre som Melville i sinmetafysik och Conan Doyle i sin kriminologi.Den avgörande skillnaden mellan Melville och Verne är den, <strong>att</strong> medan enligtMelville människan är <strong>för</strong>krossande liten gentemot naturkrafterna, så har enligt Vernemänniskan obegränsade möjligheter <strong>att</strong> ta de obegränsade naturkrafterna i sin tjänst.Deras mest gemensamma drag är <strong>att</strong> de båda driver det mänskliga övermodet till dessyttersta grän<strong>se</strong>r: kapten Ahab har mycket gemensamt med kapten Nemo och RoburErövraren. Denna megalomani är ett typiskt <strong>se</strong>nromantiskt drag som även RichardWagner frossar i.Till skillnad från Melville har dock Jules Verne ett föga utvecklat språk. MedanMelville tävlar med Shakespeare håller sig Jules Verne till matematiska, kemiska,meteorologiska, geologiska och fysiska fakta. Detta är både Jules Vernes svaghet ochstyrka: hans svaghet, emedan denna vetenskaplighet utesluter honom från den storafranska romantiska <strong>för</strong>f<strong>att</strong>argenerationen som han egentligen hör hemma i, och hansstyrka, emedan denna vetenskapliga ryggrad blir det trollspö varmed han kan trollafram de mest otroliga drömmar och få dem verkliga.Bland de övriga romantikerna är de två som han kommer närmast Eugène Sue ochFrederick Marryat. Med dessa har han det gemenamt <strong>att</strong> han underordnar detspråkligas och det litteräras betydel<strong>se</strong> det rena berättartekniska innehållet. Andra kanskriva vilka dåliga historier som helst och ändå få dem odödlig<strong>för</strong>klarade genomspråkets kvalitet, men <strong>för</strong> Frederick Marryat, Eugène Sue och Jules Verne är det endaviktiga <strong>att</strong> historien håller <strong>att</strong> berättas. Där<strong>för</strong> skrev dessa tre <strong>för</strong>f<strong>att</strong>are väldigt sällannågra dåliga historier.Själv ansåg Jules Verne sin bästa roman vara "En världsom<strong>se</strong>gling under havet",som skrevs omkring 1870. Det är märkligt <strong>att</strong> just denna roman innehåller mångaerinringar om Melville. Jakten på underv<strong>att</strong>ensbåten Nautilus börjar som en valjakt pådet högsta onda vä<strong>se</strong>ndet, till och med valen Moby Dick nämns på ett ställe, och kaptenNemo är nästan som ett porträtt av enstöringen och misantropen Melville. Parallellernaupphör när Jules Verne begår den oerhörda djärvheten <strong>att</strong> låta kapten Nemo ta stegetfullt ut och bli en fullfjädrad terrorist.Kapten Nemo är hindu och född av <strong>här</strong>skarsläkt. Där<strong>för</strong> kan han aldrig tolereraEnglands närvaro i Indien. Han deltar i <strong>se</strong>poyupproret 1857 och får i samband därmedsin familj, hustru, fader och två barn, likviderad. Han svär hämnd på mänskligheten,använder sina omätliga rikedomar till <strong>att</strong> konstruera världens <strong>för</strong>sta ubåt och drar medden till sjöss tillsammans med ett sällskap utvalda likasinnade <strong>för</strong> <strong>att</strong> begrava siglevande i världshavens djup stadd på ständig resa och då och då avreagerande sinbitterhet med <strong>att</strong> sänka något brittiskt fartyg.En omänsklig terrorist? Förvisso, men inte en entydig sådan. På sina resor underhaven samlar han omätliga sk<strong>att</strong>er från sjunkna vrak, och dessa sk<strong>att</strong>er använder han till<strong>att</strong> underblåsa revolutioner runt om i världen. Han hjälper Kretas befolknings upprormot Turkiet, han hjälper f<strong>att</strong>iga utsugna pärlfiskare på Ceylon, på väggen i sitt bibliotek75