klicka här för att öppna - fritenkaren.se

Tolstoj som skrev underbara historiska dramer på vers i Pusjkins efterföljd, men denende Alexej Tolstoj som omtalas idag är den hårde kommunist som under 30-taletglorifierade Stalinepoken och även ägnade sig åt omskrivning och försköning av andraryska historiska kapitel som bestod av alltför många aldrig uppklarade eller gottgjordabrott mot mänskligheten.När Meresjkovskij nämns idag tror folk att man menar Majakovskij, denrevolutionäre antidiktaren, som fullständigt spårade ur med revolutionen och sedansköt sig. Denne Majakovskij, som kanske producerade en volym nonsensdiktersammanlagt, har minsann på grund av sin delaktighet i revolutionens ära gått tilllitteraturhistorien, medan den synnerligen kvalificerade humanisten Meresjkovskij ilikhet med alla de av sina begåvade kolleger som dränktes genom revolutionen ännuidag väntar på sin alltför länge förtjänta och uteblivna återupprättelse.När vi nu bävande av respekt nalkas den fruktansvärda storheten greve Leo Tolstojså skall vi ej befatta oss med hans stora konventionella och okontroversiellaförfattarskap som bland annat omfattar "Krig och fred" och "Anna Karenina", utan viskall söka upp honom först när han blir gammal och anfäktas av så svåra tvivel på helatillvaron att han med sin världsberömmelse som medel börjar sätta hela denna tillvaro igungning.Dostojevskij och Tolstoj älskade varandra som författare, men Dostojevskij såg tidigtalla Tolstojs labilare sidor: den långsamma produktionen och det narraktiga vacklandet.Fastän Dostojevskij mer än någon annan höjde "Anna Karenina" till skyarna är dockdenna roman djupt underlägsen "Bröderna Karamasovs" rika universalitet.Två år efter Dostojevskij avlider även Ivan Turgenjev, Dostojevskijs tre år ochTolstojs tio år äldre kollega. Vi har inte alls befattat oss med honom. Varför? Därför atthan av dessa tre narrar i sin enfald, sin självupptagenhet, sin temperamentslöshet ochsin brist på djupare romanstoff definitivt är den mest narraktiga. Dostojevskij ochTurgenjev kände varandra sedan ungdomen, de blev varandras totala litteräramotståndare, Dostojevskij gjorde sig med åren skyldig till talrika träffande karikatyrerav Turgenjev som var alltför avslöjande, och de båda skribenternas 35 år långa fejdslutade först samma år som Dostojevskij dog med att Turgenjev fullständigtkapitulerade och gav Dostojevskij segern. Genom att Turgenjev slutligen erkände sigbesegrad kunde deras livslånga konkurrens krönas med en evig vänskap.När dessa båda är borta står Tolstoj helt ensam, och hela världens ögon är riktademot honom. Vad skriver han då?Romantikens definitiva bödel.Man kommer inte ifrån att Leo Tolstoj är den största av alla realister. Samtidigtkommer man inte ifrån att han inte är rolig.Det är mycket som han har. Ingenting undgår hans kritiska blick av allt vad somförekommer i 1800-talets ryska samhälle, hans sinne för detaljer är det väldigaste ivärldslitteraturen, hans distans till vad han skildrar är alltid fullkomlig, hans klara ljusöver tillvaron lyser lika starkt så länge han lever, men det är mera kallt än varmt ochmera hårt än mjukt. Någon idiot som furst Mysjkin finns det inte plats för i Tolstojsvärld, ej heller kan han tänka sig någon familj Karamasov, varken någon Fjodor,Dimitrij, Ivan eller Aljosja eller Smerdjakov, någon Nastasia Filippovna skulle hanaldrig kunna föreställa sig, och allra minst skulle han kunna med några sådanaerbarmliga hjältar som den druckne herr Marmeladov, den flinande skurken118