klicka här för att öppna - fritenkaren.se

påminner om Charlotte Brontës böcker: hon är som ett eko både av Jane Eyre och LucySnowe i sin stilla undergivna människofromhet och försynta klokhet, samtidigt somhon, liksom David Copperfield, berättar sin historia ej för att dröja vid sig själv utanenbart för att skildra sin goda omgivning. Hennes roman är vacker, men å andra sidanär hon egentligen hela romanens enda påtagliga karaktär. Alla de andra, och de ärmånga, försvinner liksom i dimma.Den som älskar henne är herr Jarndyce av Bleak House, huvudpersonen irättsprocessen mellan Jarndyce och Jarndyce, en process som han dock själv vägrar attbefatta sig med. Det karakteristiska för processen är att den har hållit på så länge att detarv som den ursprungligen handlade om har gått förlorat i rättegångskostnaderna. Härhar vi romanens svarta hål, som uppslukar alla som engagerar sig i det, varvid deförsvinner ut i ett fullkomligt tomt intet.Det är första gången denna teknik används inom romankonsten. Dickens har heltoch hållet själv utvecklat den genom sina egna samhällserfarenheter och utan att stjälanågot från andra. Romanens enormt uppsvällda och utomordentligt noggrantkomponerade form är ett enda stort mysterium som bara blir värre, ju mer manutforskar det. Det är det romanens process handlar om.Den första som går åt är det okända offret för processen som förlorat sin själ idensamma och som vi aldrig far veta vem han är eller varför han tar livet av sig genomopium. Vi får bara veta att allt bara är ett enda stort ont och outrannsakligt mysterium.Den andre är den skräckinjagande herr Krook, mannen som samlar på rättsligadokument och blott därmed tror sig besitta en oerhörd makt, och som går åt i en mystiskimplosion. Han exploderar inte utan han imploderar, som Dickens säger, liksom allaförr eller senare gör som ägnar sig åt lagmanipulationer.Förutom ”mannen från Shropshire", som skjuter sig som resultat av sina processer,har vi ett annat processoffer i Sir Leicester Dedlocks ädla hustru, och därmed drabbasden högsta societeten i England av Dickens' komprometterande förespeglingar. Detvisar sig att den okände opiumförgiftade varit Lady Dedlocks älskare och att derasdotter är ingen annan än Esther Summerson. Detta förhållande har just den högtuppsatte advokaten herr Tulkinghorn kommit under fund med när han blir skjuten.Familjen Dedlock misstänks, Lady Dedlock flyr ut i mörkret, och fastän hon är oskyldigblir hon nästa dödsoffer för den obegripliga rättsprocessens överallt smygande fördärv.Det är en ödslig historia om ett ruttet samhälle. I "Dombey och Son” angriperDickens samhället med vapen i hand i öppen dager. I "Bleak House" angriper hansamhället höljd i nattens dunkel med osynliga vapen bakifrån och träffar samhälletshjärta med ett hugg i ryggen i det att han angriper hela det engelska rättssystemet.Vad man saknar i romanen är de bländande övertygande varmt mänskligakaraktärerna. I "Bleak House" är Esther Summerson den enda man kan omfatta med klarsympati. Alla de andra är diffusa genom sina dunkla motiv. I stället höjer sig Dickens'egen karaktär över romanen som en hänsynslöst avslöjande och nästan misantropisksocietetskritiker. Borta är den underbara Dickensiska värmen och hjärtligheten, och istället finner vi oss i en Balzacsk avgrund av mörker utan ljus eller utgång.Är "det-svarta-hålet"-tekniken en succé? Ett faktum är att Dickens i "Bleak House"fick fler läsare än han någonsin haft tidigare. Troligen lockades läsarna att följa med iprocessens allt dunklare mysterier i hopp om att någon gång i slutet få någon klarhet idet hela. Denna klarhet får läsaren aldrig. Vad vi inte vet är hur många läsare av "BleakHouse" det var som efter att ha nått slutet kände sig lurade på historiens lösning.30