klicka här för att öppna - fritenkaren.se

hennes fånge småningom frysa ihjäl och försmäkta, ty för varje kyss Snödrottningen gerhonom fryser han till litet mer. Hon ämnar alltså älska ihjäl honom.Den infernaliska grymheten är djup och utstuderad och skrämmande lik exempelvisden gastkramande maktkylan från Kreml vid vissa perioder. Detta är kanske Andersensenda saga om maktens och politikens innersta väsen.Opus 27 är "De röda skorna", en gripande symbolisk saga om prostitutionensinnersta väsen. Lilla Karin tar på sig de röda skorna och behåller dem på av ren fåfängaför att synas och för att väcka uppmärksamhet varhelst detta är olämpligt. Denutmanande synden blir Karin sedan inte fri ifrån, hon kan en dag inte få av sig de rödaskorna, som hänsynslöst dansar vidare med henne på deras villkor utan att hon längrekan styra dem. Enda sättet för henne till slut att bli av med de röda skorna, aliasprostitutionen, som för henne med sig vart hon icke vill, är att göra sig till invalid.Därigenom räddar hon åtminstone sin själ. Detta är Andersens kanske enda direktutmanande saga, men dess utmaning är underbart väl klädd i en gripande dräkt avsymbolik som gör dess nakna sanning mera hjärtskärande än förargelseväckande.Liksom Gogol vore Andersen otänkbar utan mästaren Hoffmanns höga föredömesom trollkonstnär och verklighetsmanipulator. Hoffmanns kusliga stämningar har hosAndersen sin starkaste genklang i opus 35 "Skuggan", som är Andersens version avdubbelgångarmotivet. Det är samma historia som i Dostojevskijs "Dubbelgångaren" meni enklare sagoform och desto mera gastkramande genom att den är helt befriad från allaDostojevskijs omständliga omskrivningar. Även här märker vi hur mycket meraeffektfull en liten saga kan vara mot en hel roman.I opus 38 finner vi återigen en av hans allra kortaste och mest betagande sagor: "Denlilla flickan med svavelstickorna". Strax innan den lilla flickan dör i snön på gatan harhon genom Andersens förmedling lyckats uppenbara ett helt universum av kärlek,ömhet och mänsklighet för oss, som genom det korta slutögonblickets intensitet blirdesto mer oförglömligt för alla läsare i alla tider. Även en liten döende flicka i snön kanvara en hel människa och stor dessutom. Här kommer Andersen som närmast sin storehumanitäre medbroder Dickens.Opus 40 är "Berättelsen om en moder" och ansedd av många som hans ypperstaskapelse. Man kommer inte ifrån att det är hans mest gripande och passionerade saga.Det är en pietáskulptur mera monumental och överväldigande än någon religiösmålning över samma tema. Axel Mathiesens illustration till sagan, med den på armaroch bröst blödande modern i den svarta slöjan, som draperar hela hennes gestalt ochgömmer hennes rakade hjässa, hur hon blind men alltjämt vacker med en gest av denvildaste sorg sträcker ut sin arm emot den i vitt draperade döden, som håller hennesdöda barn, återger fullständigt hela den skakande stämningen i denna den kanskestarkaste av alla sagor. Den är ett fullbordat helt i sin korta intensitet, men man uppleverändå, att denna moder alltid kommer att finnas och att hennes sorg alltid kommer attvara större än hela världen. Den är ett åskådliggörande av den kvinnliga hysterinskildrat med en stilla andäktig förståelse som lär oss, att kvinnan har rätt att varahysterisk, och att denna hysteri kan vara mera vacker och storslagen än något annatmänskligt på jorden. En hysterisk kvinna som har anledning att vara hysterisk bör visasen djupare respekt än någon annan.Till samma nivå som till dessa första fyrtio sagor når Andersen aldrig senare. Pärloråterkommer fortfarande regelbundet ett tag framöver, som opus 50 om hur det kan blifem hönor av en liten fjäder, som den sedelärande fabeln opus 54 "Allt på sin rätta plats"där Andersen har en större social klokhet att uppvisa än någon sociolog, som opus 62"Dummerjöns" om hur all vishet i världen ingenting är värd mot den vishet som kan99