klicka här för att öppna - fritenkaren.se

världens största stad. Varken drottning Viktoria eller Herman Melville kan hållasansvariga för expansionen av deras hemmiljös inflytande, men dessa omåttligaexpansioner utgör en bestickande ram för dessa säregna personligheter.Det är slutligen intressant att konstatera, att då världen började uppskatta Melvilleefter förtjänst var det efter första världskrigets universalkris, som innebar en liknandeskändning av en hel världstillvaros säkerhet och harmoni, som Pierres personliga krisoch undergång var. Det var som om hela världen behövde gå igenom vad Pierre gickigenom innan den kunde förstå och uppskatta Melville efter förtjänst.Med sin universella känslighet och gedigna beläsenhet är han åtminstone Amerikasdjupaste författare genom tiderna. Även om alla alltid kommer att kunna njuta av ochförstå "Moby Dicks" oceaniska skönhet kommer knappast någon någonsin att kunna gåtill botten med "Mardis" oändliga vishets allegori eller med "Pierres" gapandeavgrunder av mänsklig förtvivlan.Melville som samhällskritiker.Hans roman "The Confidence-Man" är egentligen det första blygsamma avsnittet aven stor elak satir riktad mot hela det amerikanska samhället såsom Melville såg det växafram i sin monstruösa vulgaritet, råa materialism och omåttliga kapitalism. Endastbörjan av denna satir blev skriven, och av den kan vi bara vagt gissa oss till Melvillestitaniskt destruktiva avsikter.Hans huvudsakliga angrepp på sin samtid och sitt samhälle är och förblir "Pierre",som kan sägas vara för Melville vad "Kung Lear" var för Shakespeare: en uppgörelsemed världsordningen vari ingenting skonas.Melville liksom Shakespearediktaren var stundom besatt av vilt raseri över detmänskliga samhällets låghet. Liksom Shakespeare och andra titaner som Beethoven varMelville ständigt engagerad i en inre personlig kamp med sin oacceptabla socialaverklighet. Liksom hos Shakespeare kom bitterheten raseriet, sarkasmen och äckletibland till obehärskat uttryck även hos Melville men aldrig helt och hållet. BådeShakespeare och Melville var för stora poeter och skönhetsälskare för att någonsinkunna förfalla till exempelvis en sådan ensidigt negativ kverulans som blev Strindbergsavskräckande kännemärke.Därför blev både Shakespeares och Melvilles attacker på samhället aldrig lyckadeeller ens genomförda. Shakespeares "Kung Lear", "Coriolanus" och "Timon" förblir föralla tider ofärdiga murbräckor som bara slagit till i luften, och det samma gäller förMelvilles "Pierre" och "The Confidence-Man". Avsikten bakom alla dessa gigantisktutfunderade attacker var destruktiv, men deras upphovsmän var för goda för att kunnamed att genomföra dem helt och hållet.Melville räddades från sin föresats att riva ner hela det amerikanska samhället avsin svärfar som skickade ut honom på en pilgrimsresa till Israel. Det gav Melville annatatt tänka på.Han återkommer luttrad och förnöjsam och kan nu helt överge alla vidaredestruktiva författarplaner. För han har nu en ambition att skriva något riktigt som skallta många år att skriva. Detta blir hans morot under hans 19 år som tullinspektör.Havande med "Clarel" kan han stå ut med vilket samhälle som helst och till och med detamerikanska. Ty frukten av hans pilgrimsresa till det heliga landet är att han har insettatt man är lika fåfäng själv om man nedlåter sig till att attackera materialismen somsjälva den fåfänga materialismen.72