klicka här för att öppna - fritenkaren.se

Dess värre ställs vi här inför vissa logiska konsekvenser som vi kan bortse från hurmycket vi än må respektera kyrkomusikern Jasper. Han inte bara använder droger, utanhan använder dem även på andra till att manipulera dem med. Vad har han lagt iglöggen för sin brorson och Neville Landless som gör att dessa två hotar ta livet avvarandra utan att Jasper annat än uppmuntrar dem därtill? Han berusar dem avsiktligtför att längre fram kunna använda scenen som bevismaterial mot Neville Landless sombrorsonens mördare. Han är alltså en beräknande intrigör.Som sin brorsons mördare är ingen så oskyldig och ärlig i tragedin som han i sinauttalanden enligt omvärldens omdömen, och därmed är han den fulländade hycklarenoch bedragaren. Han fortsätter att sjunga i kyrkan som förut, vilket endast den somkänner till hans knarkvanor tycks vända sig emot, (Hennes Kungliga MajestätPrinsessan Blossare,) och han har därtill mage att efter att ha mördat sin brorson fria tilldennes fästmö: en djävulskhet som är en kopia av Shakespeares Richard III.Vi har alltså här fallet med en beräknande mördare i kyrkans tjänst. Vilket angreppmot kyrkan! Vilket angrepp mot kristendomen! Vilket angrepp mot samhällets djupastetablerade grundvalar! Vilken infernalisk djärvhet! Det var måhända tur för Dickens atthan dog innan hans verkliga intentioner ännu gjort sig alltför tydligt skönjbara imysteriet Edwin Droods skumma dunkel.Kan vi nu svara på frågan om Dickens var realist eller romantiker? Ingen av hansromaner är så extrem, så nära besläktad med den yttersta romantiken och Hoffmann ochsamtidigt så snustorrt realistisk som hans sista: här finns ingen plats för förskönandeutbroderingar utom bland panelhönornas yttersta löjlighet: se kapitel 22 och hur missTwinkleton fuskar på sista sidan! Men realismen används enbart som vapen motverkligheten, och detta vapen är en sorts försvar för romantiken.I Dickens' romanproduktion förekommer det fyra romaner som skiljer sig från allade andra genom sin korthet. De är "Oliver Twist", "Hard Times", "Två städer" och "GreatExpectations". Alla de andra (utom "Den gamla antikvitetshandeln") närmar sig 900-sidorsformatet. Till dessa fyra markant komprimerade romaner bör även Edwin Droodräknas, och dessa fem är avgjort Dickens' fem mest realistiska romaner. Men alla fem äringenting annat än avrättningar.I "Oliver Twist" avrättas hela det dåvarande sociala systemet, i "Hard Times"avrättas den krassa materialismen, "Två städer" är en historisk roman om ett samhällesavrättning som slutar med att Dickens offentligt låter avrätta sig själv, i "GreatExpectations" avrättas finheten och sysslolösheten som ideal med den arbetsammesmeden Joe Gargery och den primitive straffången Magwitch, ädlare i sin primitivitetoch idealism än något ädelt etablerat, som medel; och i "Edwin Drood" avrättassamhällets moraliska grundförutsättningar med kyrkan som symbol.Men i alla dessa fem avrättningar klarar sig något. Trots det sociala systemet klararsig Oliver Twists oskyldiga barnasjäl och förblir ren genom all den skit som töms överhonom från ovan, i "Hard Times" flyr slutligen Louisa Gradgrind från sitt äktenskapmed Bounderby hem till sin far och visar för honom i all dess grälla avkläddhet vilkenskändlig och destruktiv lögn all materialism är: här överlever sanningen materialismensrättshaveri; i "Två städer" segrar Sydney Cartons självuppoffring över samhälletssjälvdestruktivitet genom att han med sin död räddar överklassens existensberättigandei markisen Charles Darnay Evrémondes person; i "Great Expectations" blir Pip en destobättre gentleman för att han förlorar sina ideal, och genom Magwitchs exempel går dealdrig förlorade; men vad är det som klarar sig i "Edwin Drood"?Den som klarar sig där är Dickens: han behöver aldrig avslöja sitt alter ego JohnJaspers kriminalitet. Jaspers dunkla avgrunder endast antyds; några bevis för hans37