klicka här för att öppna - fritenkaren.se

Dostojevskijtillställning så länge den varar, får i stället hela den erbarmligamänskligheten ett förklarat ljus över sig som förlåter allt och som gör att alla måste älskaDostojevskij.Det för alla tider så oerhört betydelsefulla Dostojevskijsyndromet är alltså hansförmåga att med så djupt engagemang och med så skarp realism levandegöra de uslastetänkbara människor med samtidigt så stor humor att deras porträtt ändå alltid bliropartiska, positiva och övertygande i framför allt sin gränslösa mänsklighet.1800-talets märkligaste roman.När Dostojevskij skriver "Brott och straff" är han 45 år gammal. Han är redanmedelålders och är på väg i åldrandets utförsbacke och har ett alldeles ovanligt stormigtliv bakom sig som hade knäckt vilken annan författare som helst. Men Dostojevskijsavgörande styrka är just vad som lyfter fram honom över alla sina kolleger: han har densynnerligen ovanliga förmågan att använda allt ont som drabbar honom till godo. Närhan inleder arbetet på "Brott och straff" har han inte bara sina nio år i Sibirien bakom sig,utan dessutom har hans första hustru dött ifrån honom, och dessutom har han förloratsitt starkaste moraliska stöd och sin bäste medarbetare genom sin litterärt likasinnadebroder Mikaels förtidiga bortgång."Brott och straff" är hans tredje stora steg ut mot den stora kriminologiska mystiken.Det första var den av Bjelinskij så gränslöst missförstådda novellen "Värdinnan", och detandra var romanen "De förtrampade". Men som kriminalroman är "Brott och straff" allakriminalromaners yttersta motsats i det att den kriminologiska upprullningen sker så attsäga från galen ända: i stället för att läsaren skall få gissa vem mördaren är så inledsromanen med att mördaren begår mordet, och man får i detalj följa med i hur han begårdet. Han begår det på ett sådant sätt att inga misstankar kan riktas mot honom och på såförbryllande vis att det måste bli dömt till att bli ett kriminologiskt ouppklaratmysterium för alla tider. Till det outrannsakliga i brottet kommer dessutom det att enoskyldig bekänner sig skyldig till det. Likväl får läsaren från början exakt veta vem ochhur och varför detta absurda brott begås.Till de kriminologiska sällsamheterna kommer dessutom det, att kriminalchefenPorfirij Petrovitj, den fryntlige förhörsledaren, sannolikt är den ende i sitt slag ivärldslitteraturen. Han vet genast vem som är mördaren efter att ha träffat Raskolnikovförsta gången, och fastän han saknar bevis är han säkrare på saken än han hade varitmed alla bevis i världen, blott emedan Raskolnikov skrivit en tidningsartikel somindirekt avslöjar motivet. Samtalen mellan Raskolnikov och Porfirij Petrovitj ärromanens psykologiska höjdpunkter: här har Raskolnikov den ende i romanen somförstår honom och som står på samma nivå som han. Det märkliga med deras umgängeär att åklagaren respekterar Raskolnikov, han kan mycket väl arrestera Raskolnikov omhan vill och vara säker på att Raskolnikov förr eller senare skall erkänna, men av renrespekt för brottslingen gör han det inte. Denna respekt för brottslingen är romanensstora avgrundsdjupa huvudtema.Frågeställningen i romanen är utan tvekan Dostojevskijs livs viktigaste. Häruppträder för första gången övermänniskotanken i litterär skrift och i kanske dess allramest fundamentala renhet. Raskolnikov jämför sig med Napoleon, som tågade övermiljontals lik utan att bekymra sig därom emedan han ansåg sig ha rätt att vara den hanvar. För att pröva denna attityd till mänskligheten och ta reda på om den kan varabefogad beslutar sig Raskolnikov för ett experiment: han skall undanröja en fullständigt113