klicka här för att öppna - fritenkaren.se

Den första definitiva kriminalromanen.Äran av att ha skrivit den tillkommer Dickens' bäste vän och ende betrodde kollegaWilliam Wilkie Collins, som fastän han förde ett mycket vildare och ur viktoriansksynpunkt mycket mer betänkligt leverne än Charles Dickens dock fick leva ett sju årlängre liv än sin store radikale kollega. Inte nog med att Wilkie Collins skapade denmoderna kriminalromanen - han gav den dessutom en kvalitet och formfulländningsom kanske aldrig har överträffats och inte ens av Conan Doyle.När man läser hans första stora thrillerframgång - 700-sidorsromanen "En kvinna ivitt" - måste man beklaga att inte Alfred Hitchcock någonsin filmade den; ty endastdenne thrillerns yppersta expert och häxmästare hade kunnat göra Collins rättvisa i enfilmversion. Ty hos Collins finns just alla de kusligt poignanta ingredienser somHitchcock levde så högt på att kunna få sin publik att hoppa högt i biostolarna genom.Man behöver bara med en rysning erinra sig detaljer som glöden från en cigarr som ärdet enda som utmärker en viss skurkaktig greve när han tar sig en kvällspromenad utepå herrgårdens terass i hög graviditet med de ondaste tänkbara planer mot sin bästeväns hustru, interiören i sakristian i den gamla kyrkan med de dåligt skyddadekyrkböckerna som döljer sådana hemligheter att vem som helst kan få mardrömmar avdem i veckor och alla sakristians anhopningar av bråte med gamla gotiska maskätnaträskulpturer som aldrig skickats på reparation trots kyrkorådets beslut därom för ett årsedan, eller gravstenen på kyrkogården som utsätts för så många bearbetningar i formav hemlighetsfull rengöring av okänd hand, en gravskrift med namnet på den personsom visar sig stå bredvid graven i helt levande skick och vilken grav med skrift sedanförändras och utplånas och får tillägg och som blir platsen för så många nyckelscenerinte minst med den förtrollande hemlighetsfulla damen i vitt själv i egen alltid likaförbluffande uppenbarelse.I allmänhet inordnas deckargenren under begreppen B-klass och subkultur, ochäven om kanske inte alla vågar rycka på axlarna åt Sherlock Holmes hur lätt som helst,så skulle dock de allra flesta knappast nedlåta sig till att frivilligt vända någon sida hosWilkie Collins, "den där sensationsmakarn, soptunnelocksvändaren ochsnuskhummern". Det är sant att Collins intresserade sig i allra högsta grad förmänniskors mörkaste drifter, deras polerade framsidas betydligt sannare baksida ochför hur unkna brott de egentligen kunde befatta sig med. Detta har han gemensamt medZola och Dostojevskij, och därigenom gör han sig faktiskt till den viktorianskalitteraturens kanske enda gedigna psykolog.Man kommer inte ifrån att "En kvinna i vitt" är en sensationellt genialisk romanmest på grund av karaktärsskildringarna. För att komma åt sina sex huvudpersonersinnersta personligheter använder han det anno 1860 helt nya litterära greppet att låtadem själva berätta om vad de upplever. Sålunda är romanen uppbyggd som en kedja avberättelser som berättas av själva aktörerna i dramat. Därigenom blir romanen sådramatisk, så spännande och så förtätad samtidigt som man kommer personerna sånära.Den enda som man aldrig kommer nära är själva huvudskurken Sir Percival Glyde.Han är diffus från början och förblir lika diffus alltigenom fram till den avgörandescenen i sakristian. Vi får inte följa med honom in i sakristian, och ändå kommer mangenom den scenen honom närmare än någonsin någon av de andra i hela boken.Knappast någonsin i litteraturen har väl en så stor mänsklig humbug, en sådanmisslyckad skurk, ett så förljuget liv och en så olycklig existens fått ett så träffande slut.41