13.07.2015 Views

klicka här för att öppna - fritenkaren.se

klicka här för att öppna - fritenkaren.se

klicka här för att öppna - fritenkaren.se

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Maupassant är även den enda av de tre som skriver någonting mellan raderna.Hans prosa är där<strong>för</strong> aldrig utan en viss lyrik, medan det just är den totala avsaknadenav vä<strong>se</strong>ntligheter osynligt blottade mellan raderna som gör Flaubert ibland till dentråkigaste av alla franska <strong>för</strong>f<strong>att</strong>are och Baudelaire till en så tom grimas, som bara blirtommare ju värre han grima<strong>se</strong>rar.Den <strong>för</strong>ste renodlade pornografikern.Det är det och ingenting annat som Zola är, men saken är den <strong>att</strong> han är det medfiness. Han skriver inte bara om mänsklig låghet, samhällelig ruttenhet, bestialiska brott,omedvetna mördarinstinkter, skamlösa äktenskapsbrott och mänsklig <strong>för</strong>nedring inabsurdum med annat sådant, utan vad han fram<strong>för</strong> allt skriver om är människan ochden mänskliga faktorn som de ter sig i alla mänskligt betänkliga situationer. Han läggermänniskan på sträckbänken, han dis<strong>se</strong>kerar henne levande, han utsätter henne <strong>för</strong> allatänkbara vidriga experiment, han tar fram allt det värsta ur henne men glömmer aldrig<strong>att</strong> hon är och <strong>för</strong>blir en människa, och det är denna mänsklighet som över huvud tagetgör hans monstruösa <strong>för</strong>f<strong>att</strong>arskap möjligt."Therè<strong>se</strong> Raquin", hans <strong>för</strong>sta kraftprov och genombrottsverk, kan avfärdas som ettpornografiskt fros<strong>se</strong>ri i det äckliga, men mördarparet Therè<strong>se</strong> och Laurent <strong>för</strong>blir ändåmänskliga allt igenom och slutar med <strong>att</strong> rädda sin mänsklighet åt evigheten genom <strong>att</strong>slutligen hellre var och en begå självmord än <strong>att</strong> mörda varandra. Trots allt <strong>för</strong>sonar desig med den mördade Camille och hans moder, som ensam överlever dem utan <strong>att</strong>kunna vittna om deras brott <strong>för</strong> någon.Tydligast markeras Zolas mänsklighet genom hans humor. Den är aldrigpåträngande utan alltid fint <strong>för</strong>synt och nästan omärklig i sin underfundighet. Hanskildrar alla sina djuriska och brottsliga mänskor med en avståndstagandekarikatyrtecknares sinne <strong>för</strong> mänskliga proportioner utan <strong>att</strong> hans karikatyrer någonsinblir elaka, löjliga eller överdrivna men dock ändå <strong>för</strong>blir karikatyrer som blirskr<strong>att</strong>retande just genom den sympatiska mänsklighet som trots allt ly<strong>se</strong>r igenom alltdet oformliga mänskliga <strong>för</strong>fallet. Därigenom <strong>för</strong>blir han läsvärd genom <strong>se</strong>klerna trotsall den oformliga litterära svulstigheten i allt<strong>för</strong> många av hans romaner.I den stora cykeln om familjerna Rougon och Macquart, som består av 20 romaner,är långt ifrån alla av samma intres<strong>se</strong> idag som de var <strong>för</strong> sin samtid, men några måste viframhålla som trovärdiga kandidater in<strong>för</strong> evigheten. De är nummer ett i <strong>se</strong>rien,"Rougonernas uppkomst", nr 5 "Abbé Mourets felsteg", nr 7 "Krogen", nr 12 "Livetsglädje", nr 13 "Germinal", nr 16 "Drömmen", nr 17 "Människodjuret" och den sista, nr 20"Doctor Pascal". Den nittonde, som behandlar Frankrikes och det andra kejsardömetssammanbrott in<strong>för</strong> kriget med Preus<strong>se</strong>n 1870, är väldigt tom och tungrodd i sina <strong>för</strong>statvå delar medan den tredje delen är av utomordentligt litterärt intres<strong>se</strong>.Låt oss <strong>för</strong>söka inringa det centrala hos Zola, det som vi menar vara hansmänsklighet och finstämda humor mitt i allt det elände som han skriver om. Vi får integlömma <strong>att</strong> han var till hälften italienare, då hans far var venetianare. Den människosynsom är så egen och så typisk <strong>för</strong> Zola har mycket gemensamt med Leonardo da Vincisteckningar av vanskapta, med renässanskonstens grotesker och inte minst med DantesInferno och skildringen av dess rättvist drabbade men dock mänskliga fångar. Det är enskarpt genomskådande människoskyn som icke skonar människan det minsta men somsamtidigt framhäver hennes mänsklighet.Låt oss nu ge ordet över till Émile Zola.83

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!