klicka här för att öppna - fritenkaren.se

Här har vi den stora dekadansen i sin prydno för att inte säga i sitt embryo.Hawthornes anmärkning mot underhåll av kultur och traditioner är mänsklig ochträffande men inte konstruktiv. Vad var tiden 1914-1945 om inte ett enda stortuniversellt uppror mot alla mänskliga bestående värden? Och var ett sådant uppror värtmödan?Fastän Huset med de sju gavlarna var 200 år gammalt och lika tungt ochminnesbelamrat som de gamla mumierna och sfinxerna i British Museum var dock dettahus sprängfullt av liv från golv till tak genom alla de gamla spöken, mysterier ochminnen som Hawthorne befolkade det med. Det huset rev Hawthorne aldrig neremedan han i den miljön hade sina egna rötter, sina familjeminnen och sin identitet.Men när han reser utanför sitt eget Amerika och överväldigas av Europas kulturkrafthar han ingenting emot att Parthenonfrisen bränns till kalk, emedan den inte rör honomsom amerikan personligen.Samma brist på identifikation med Europa som civilisationens vagga visarDostojevskij när han kallar Europa en förfallen kyrkogård. Denna amerikanska ochryska ignorans ter sig betänklig i sin medvetna och nästan demonstrativa kortsynthet.En studie i mänsklighet.Harriet Beecher Stowe är fyrtio år gammal när hon 1852 utgiver "Onkel Tomsstuga", en amerikansk kvinnoprestation jämförbar med Emily Brontës "WutheringHeights" och Mary Shelleys "Frankenstein". Denna ytterst tendentiösa, pekorala, fögalitterära och bitvis hypersentimentala negerroman blir i själva verket Amerikasinternationella litterära genombrott: inom kort tid har boken översatts till 20 språk ochsålts i oöverskådliga miljonupplagor.Den är ett drama i tre akter av vilka den första omfattar scenerna hos Shelbys, denförsta försäljningen av onkel Tom och slavinnan Elizas dramatiska flykt. Den andraomfattar den tårdrypande St Clare-episoden med barnet och fadern av den godaförnäma familjen som båda går under, och den tredje akten är den kraftfulla Legreeepisoden;och det är i själva verket i denna sista fas först som romanen slår ut i full krafti den fruktansvärt naturalistiska skildringen av den totala mänskliga brutalitetenpersonifierad av Simon Legree och dess motsats i den totala mänskliga ödmjukhetenpersonifierad av onkel Tom och kraftmätningen mellan dem. Romanen är skriven för attgöra mänskor upprörda, och ännu idag är det omöjligt för en läsare att inte bli upprördav den. Den gamle beskedlige onkel Tom är bara en rättslös neger utan talan som därtillär så naiv att han är dum i sin enfaldiga godhet. Just för att han är neger, så enkel och såödmjuk i sin enfald får läsaren genast respekt för honom från början, och det är med oroman följer med hans tvångsförsäljning, då man genast fattar att denna enkla rättfärdigaman är ömtålig i sin godhet och icke skapt för att vara slav. Negerslaveriet i Amerika ären för hård verklighet för att en så mjuk man som onkel Tom över huvud taget börkonfronteras med dess verklighet. I det längsta uppskjuts konfrontationen för att blidesto mera förkrossande när den slutligen äger rum på Simon Legrees bomullsplantagevar ingen lag kan kalla något vittne till den mänskoutrotning som öppet pågår i Legreeskoncentrationsläger.Simon Legree är representant för samhället, lagen, ordningen, kapitalismen och alltetablerat. Onkel Tom, hans offer, är en rättslös negerslav utan talan. Men HarrietBeecher Stowe berättar sin saga så skickligt att hela mänskligheten tvingas ta parti förden rättslöse negerslaven utan talan mot hela Legrees samhälle, lagar, ordning,49