Citizen Schein, 2:a utgåvan, del 1 - Kungliga biblioteket
Citizen Schein, 2:a utgåvan, del 1 - Kungliga biblioteket
Citizen Schein, 2:a utgåvan, del 1 - Kungliga biblioteket
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
tiske chef Harry <strong>Schein</strong>. Aktionen ska snart visa sig<br />
bli det allvarligaste angreppet på <strong>Schein</strong>s maktposition<br />
i det svenska filmlivet sedan han blev institutets<br />
direktör 1963. Några av landets mest namnkunniga<br />
filmskapare skriver emellertid inte på uppropet:<br />
Ingmar Bergman, Vilgot Sjöman, Kjell Grede och<br />
Jonas Cornell. Hela aktionen är känslig. Repressalier<br />
förekommer, anser flera undertecknare. Marianne<br />
Ahrne, som just börjat inspelningen av en ny film,<br />
sägs ha utsatts för hot av Filminstitutets chef: ”Skriver<br />
du på får du inte göra film!” Roy Andersson uppger<br />
att ”vi riskerar framtiden”.<br />
Den akuta bakgrunden till aktionen är att filmbolagen<br />
Europa Film, Sandrews och Svensk Filmindustri<br />
gått samman med Filminstitutet i ett han<strong>del</strong>sbolag<br />
eller en filmpool för att gemensamt producera<br />
film. Konsortiet skall <strong>del</strong>a på samtliga kostnader<br />
och intäkter, men Filminstitutet fattar ensamt<br />
beslut om vad som skall produceras. Konsortiet<br />
har inte ens vetorätt. Harry <strong>Schein</strong> säger sig<br />
först inte uppfatta regissörernas upprop som en personlig<br />
attack. Han tycker de dragit igång en ”idiotdebatt”.<br />
I sin självbiografi gör Harry <strong>Schein</strong> som<br />
alltid sin egen historieskrivning och skriver lögnaktigt:<br />
”En stor majoritet av regissörerna skrev till<br />
mig, tog avstånd från den påstådda kritiken mot<br />
mig, förklarade att de välkomnade poolavtalet.”<br />
Men några privatbrev figurerar inte i den offentliga<br />
kalabaliken och regissörsaktionen rullar på. I början<br />
på februari 1978 förklarar <strong>Schein</strong> för en skakad<br />
styrelse att han avgår. Konflikten med de upproriska<br />
regissörerna skärps trots att de stridande träffats<br />
– i hemlighet när <strong>Schein</strong> har ”en ledig kväll” –<br />
och försökt ”prata ut” på ABF i Stockholm, dessutom<br />
ger Teaterförbundets filmav<strong>del</strong>ning de protesterande<br />
sitt stöd för grundtankarna i aktionen.<br />
Den direkta anledningen till Harry <strong>Schein</strong>s<br />
avgång är att han känner sig provocerad av regeringens<br />
villkor att på ett år skapa harmoni och ”ett förtroendefullt<br />
samarbete” mellan institutets ledning<br />
och de protesterande filmarna. En rimlig begäran i<br />
den upphetsade situationen, kan man tycka. Men<br />
<strong>Schein</strong> kan inte acceptera ett enda års förlängning<br />
– i stället för de sedvanliga tre – som Filminstitutets<br />
ordförande. ”Jag har jobbat med det här i femton<br />
år. Jag behöver knappast gå ett provår”, fräser han<br />
till journalister som vill ha en kommentar. Allvarliga<br />
samarbetsproblem har uppstått mellan <strong>Schein</strong><br />
och viktiga grupper av filmarbetarna, förklarar Bert<br />
Levin, statssekreterare i utbildningsdepartementet.<br />
Han beklagar detta, men motsättningarna är inte<br />
bra för svensk film. Nu blir också regeringen plötsligt<br />
påtagligt intresserad av att prata med regissörerna.<br />
Vid ett möte med Filmkritikerförbundet säger<br />
Bert Levin om Harry <strong>Schein</strong>: ”Han är en mycket<br />
kompetent företagsledare. Men han är inte tillsatt<br />
av Filminstitutets styrelse för att agera smakdomare.<br />
Vad vi märkt av filmbråket hittills är att en rasande<br />
filmare kommit rusande i trappan till departementet<br />
och krävt någons huvud på ett fat.” Läs: <strong>Schein</strong>s.<br />
Harry har ställts mot väggen och han känner sig<br />
förödmjukad.<br />
Personalen på Filminstitutet vill dock behålla sin<br />
chef och fackklubben avvisar senare flera av styrelsen<br />
föreslagna efterträdare. Ingmar Bergman känner sig<br />
föranlåten att komma till sin väns hjälp och mullrar:<br />
”Så här får det tamejfan inte gå till i svenskt kulturliv”.<br />
Regissörsaktionen är ”oerhört dimmig och besynnerlig”.<br />
Från sin exil i München hutar Bergman<br />
genom Aftonbladet åt regeringen över att dess<br />
agerande mot <strong>Schein</strong> är ”taktlöst”, klumpigt, förödmjukande<br />
och en ovanligt rutten historia”. I en kommentar<br />
skriver en av de ledande radikala filmkritikerna,<br />
Jan Aghed i Sydsvenska Dagbladet: ”Vad gör<br />
Bergman, med hans bakgrund, skickad att analysera<br />
och förstå de estetiska, ideologiska och politiska motsättningar<br />
som i hög grad ligger bakom de senaste<br />
tolv årens – räknat från ’Myglaren’ 1966 – spända,<br />
aggressionsfyllda och okreativa betingelser för svensk<br />
film.” Hos andra kritiker finns en uppfattning att det<br />
inte är säkert att det blir ett bättre kreativt filmklimat<br />
utan <strong>Schein</strong>, men säkerligen uppstår inget sådant<br />
kreativt klimat längre med <strong>Schein</strong>.<br />
------
Change language