Citizen Schein, 2:a utgåvan, del 1 - Kungliga biblioteket
Citizen Schein, 2:a utgåvan, del 1 - Kungliga biblioteket
Citizen Schein, 2:a utgåvan, del 1 - Kungliga biblioteket
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
------<br />
<br />
isterar vid den här tiden. Han läser – och skriver om<br />
– välbekanta storheter som Arnheim och Balázs,<br />
Eisenstein och Kracauer. Regelbundet bevakar han<br />
samtida filmlitteratur från både svenska och utländska<br />
forskare eller kritikerkolleger. Tidigt ser man<br />
ett uttryckligt intresse för socialpsykologiska förklaringsmo<strong>del</strong>ler.<br />
Freud och psykoanalytiska begrepp<br />
apostroferas flitigt, liksom Carl Gustav Jung<br />
och dennes tankegångar om ett kollektivt <strong>del</strong>at<br />
omedvetet. Marxistisk terminologi finns i <strong>Schein</strong>s<br />
tidigare artiklar (som de ovan nämnda ”Filmen och<br />
verkligheten” eller ”Klasskamp i Hollywood…”<br />
från Biografbladet 1947), men blir allt mer sällsynt.<br />
Teoretiker som vill förklara filmens egenart och<br />
väsen, eller som främst fördjupar sig i formproblem,<br />
är han ofta sträng gentemot.<br />
Den filmforskning som initialt verkar intressera<br />
<strong>Schein</strong> mest är orienterad mot frågor kring filmen<br />
som massmedium och dess funktion i ett historiskt<br />
eller samhälleligt sammanhang. Siegfried Kracauers<br />
klassiska verk From Caligari to Hitler: A Psychological<br />
History of the German Film – där författaren undersöker<br />
(och söker visa) hur man genom den tyska 1920talsfilmen<br />
kan finna psykologiska drag och dispositioner<br />
som pekar fram mot Hitler och Tredje riket<br />
– introduceras av <strong>Schein</strong> i Aftonbladet redan sommaren<br />
1947, samma år som den kommer ut. Under rubriken<br />
”Filmen som kollektivsymbol” beskriver<br />
<strong>Schein</strong> hur Kracauer ”tar itu med filmformen och<br />
filminnehållet, dissekerar dem som en psykoanalytiker<br />
behandlar drömmen och drar fram codenyckeln<br />
till de bakomliggande problemen.” 42 Det är intressant<br />
att jämföra <strong>Schein</strong>s anmälan av Kracauer med<br />
kollegan Stig Almqvists artikel om samma bok några<br />
dagar senare i Aftontidningen. 43 I Almqvists (i och för<br />
sig något längre) artikel dominerar långa referat av<br />
Kracauers resultat – den utgörs i hög grad av en återgivning<br />
av den beskrivning av Weimarrepubliken<br />
och Tredje riket som författaren ger. <strong>Schein</strong> å andra<br />
sidan lägger mer tonvikt på Kracauers metod. Han<br />
inleder sin artikel med att referera till (i tur och ordning)<br />
Jungs ”arbeten om kollektivsymbolerna”, lit-<br />
teraturhistoriens epokbeskrivningar och amerikanska<br />
gallupundersökningar. Sedan följer en presentation<br />
av hur Kracauer bär sig åt för att undersöka sitt<br />
film- och samhällshistoriska fält. För <strong>Schein</strong> är From<br />
Hitler to Caligari alltså i minst lika hög grad en mo<strong>del</strong>l<br />
för att tänka kring film och samhälle, som en bok om<br />
tysk film under Weimarrepubliken.<br />
Under rubriken filmpsykologi tog <strong>Schein</strong> hösten<br />
1950 upp ytterligare en klassiker på det socialpsykologiska<br />
området. Martha Wolfenstein och<br />
Nathan Leites hade samma år kommit med boken<br />
Movies: A psychological study, där samtida amerikansk<br />
film jämfördes med europeiska filmkulturer med<br />
sikte att nå kunskap om underliggande psykologiska<br />
konfliktmönster i respektive samhälle. <strong>Schein</strong><br />
var visserligen imponerad, men han framförde också<br />
en hel <strong>del</strong> kritik mot Wolfensten & Leites statistiska<br />
metodik. Framför allt menade han att författarna<br />
underlåtit att pröva en diskussion om ”kausalitetssammanhangen<br />
mellan vår kulturnevros och<br />
några av dess speciella yttringar”. 44 Han frågade sig<br />
om det bara är verkligheten som formar filmen, kan<br />
det inte också vara en ”trollcirkel där filmen även<br />
formar verkligheten”. 45<br />
När Béla Balázs Der Film: Werden und Wesen einer<br />
Neues Kunst recenseras av <strong>Schein</strong> året efter är det<br />
också i relationen mellan termerna ”verklighet” och<br />
”sanning” som <strong>Schein</strong> finner ungraren mest intressant.<br />
<strong>Schein</strong> störs visserligen av de eftergifter mot<br />
stalinismen som han ser prägla boken, men i Balázs<br />
diskussion av ”filmformens konstnärliga lagbundenhet”<br />
finner <strong>Schein</strong> en ambition att problematisera<br />
förhållandet mellan filmbild, verklighet och<br />
idé. 46 Filmbilder kan inte vara allegorier med en fast<br />
symbolisk bety<strong>del</strong>se, menar <strong>Schein</strong> med Balázs hjälp.<br />
Verkligheten måste på ytplanet vara sammanhängande.<br />
Åter ser vi alltså hur <strong>Schein</strong>s intresse för frågor<br />
kring filmens verklighetsåtergivning gör sig märkbar.<br />
I referat av Eisensteins teorier – och av litteratur<br />
om Eisensteins filmer och teori – återkommer<br />
resonemang om filmform och verklighet. Och om<br />
montagets förmåga att överskrida både verkligheten
Change language