Citizen Schein, 2:a utgåvan, del 1 - Kungliga biblioteket

------
”omakahet” och deras långa perioder i separation
från varandra: skribenterna, som ofta i den här genren
är kvinnor, återger ett äktenskap som är lyckat,
med två makar som är djupt förälskade i varandra.
5
Marianne Höök kallar till exempel herrskapet
Thulin-Schein för ”det mest omaka och bäst fungerande
äktenskap en ytlig betraktare mött”. 6 I denna
beskrivning kan vi skönja att relationen förvisso
utifrån ser ut att vara perfekt, men att det inifrån
kanske ligger till på ett annat vis. Och Höök borde
ha vetat: hon var knappast en ytlig betraktare, hon
umgicks nära med Thulin och Schein – i synnerhet
med den sistnämnde. Och längre fram, under 1970-
och 1980-talen, då Thulin tydliggjort att hon inte
kommer att flytta hem till Sverige och maken, kommer
pressen att ganska så explicit flagga om makarnas
komplicerade, och krackelerande, relation. Den
här typen av journalistik är dock mindre intressant
för diskussionen om Schein som problematisk
elegant, eftersom den tydligt intresserar sig för
”herr Thulin” utan nedlåtande anmärkningar och
utan att vilja förringa honom i termer av annorlundahet.
Istället är det alltså i dags- och kvällspress som Harry
Schein som problematisk elegant behandlas och
dissekeras. Inte sällan får andra kulturpersonligheter
stå för kritiken, även om det är pressen som
framför den – allt för att skapa spänning och ge
kontroverser större betydelse än vad de troligen
förtjänade. Men hans person och hans framfart som
Filminstitutets ledare diskuteras och analyseras
också i ett mer långsamt och eftertänksamt fora. I
Svensk Tidskrift 1964 försöker skribenten G.U. ge ett
porträtt av Schein under rubriken ”Namn att minnas:
Harry Schein”. Porträttet kan inte förstås som
annat än ett varningstal för vad Schein kan komma
att åstadkomma inom svensk kulturpolitik om ingen
sätter stopp för honom. G.U. betonar genomgående
Scheins annorlundahet och inleder sin artikel
med att kalla Schein för ”en egenartad företeelse i
det svenska folkhemmet”. 7 Precis som i många andra
artiklar om honom så ges han här också epitet:
det är som om den medierade Harry Schein hela
tiden behöver låsas fast i en viss roll, i en kort beskrivning,
för att läsaren skall kunna förstå vad han