19.04.2013 Views

Citizen Schein, 2:a utgåvan, del 1 - Kungliga biblioteket

Citizen Schein, 2:a utgåvan, del 1 - Kungliga biblioteket

Citizen Schein, 2:a utgåvan, del 1 - Kungliga biblioteket

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

------<br />

<br />

”omakahet” och deras långa perioder i separation<br />

från varandra: skribenterna, som ofta i den här genren<br />

är kvinnor, återger ett äktenskap som är lyckat,<br />

med två makar som är djupt förälskade i varandra.<br />

5<br />

Marianne Höök kallar till exempel herrskapet<br />

Thulin-<strong>Schein</strong> för ”det mest omaka och bäst fungerande<br />

äktenskap en ytlig betraktare mött”. 6 I denna<br />

beskrivning kan vi skönja att relationen förvisso<br />

utifrån ser ut att vara perfekt, men att det inifrån<br />

kanske ligger till på ett annat vis. Och Höök borde<br />

ha vetat: hon var knappast en ytlig betraktare, hon<br />

umgicks nära med Thulin och <strong>Schein</strong> – i synnerhet<br />

med den sistnämnde. Och längre fram, under 1970-<br />

och 1980-talen, då Thulin tydliggjort att hon inte<br />

kommer att flytta hem till Sverige och maken, kommer<br />

pressen att ganska så explicit flagga om makarnas<br />

komplicerade, och krackelerande, relation. Den<br />

här typen av journalistik är dock mindre intressant<br />

för diskussionen om <strong>Schein</strong> som problematisk<br />

elegant, eftersom den tydligt intresserar sig för<br />

”herr Thulin” utan nedlåtande anmärkningar och<br />

utan att vilja förringa honom i termer av annorlundahet.<br />

<br />

<br />

Istället är det alltså i dags- och kvällspress som Harry<br />

<strong>Schein</strong> som problematisk elegant behandlas och<br />

dissekeras. Inte sällan får andra kulturpersonligheter<br />

stå för kritiken, även om det är pressen som<br />

framför den – allt för att skapa spänning och ge<br />

kontroverser större bety<strong>del</strong>se än vad de troligen<br />

förtjänade. Men hans person och hans framfart som<br />

Filminstitutets ledare diskuteras och analyseras<br />

också i ett mer långsamt och eftertänksamt fora. I<br />

Svensk Tidskrift 1964 försöker skribenten G.U. ge ett<br />

porträtt av <strong>Schein</strong> under rubriken ”Namn att minnas:<br />

Harry <strong>Schein</strong>”. Porträttet kan inte förstås som<br />

annat än ett varningstal för vad <strong>Schein</strong> kan komma<br />

att åstadkomma inom svensk kulturpolitik om ingen<br />

sätter stopp för honom. G.U. betonar genomgående<br />

<strong>Schein</strong>s annorlundahet och inleder sin artikel<br />

med att kalla <strong>Schein</strong> för ”en egenartad företeelse i<br />

det svenska folkhemmet”. 7 Precis som i många andra<br />

artiklar om honom så ges han här också epitet:<br />

det är som om den medierade Harry <strong>Schein</strong> hela<br />

tiden behöver låsas fast i en viss roll, i en kort beskrivning,<br />

för att läsaren skall kunna förstå vad han

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!