Citizen Schein, 2:a utgåvan, del 1 - Kungliga biblioteket

------
dessa tre syskon till fadern var ungerska medborgare
och hade beskedligare adresser i Wien än Harrys
familj där alla var österrikiska medborgare. Harry
skriver att fadern lär ha hjälpt sina syskon med pengar.
Fastern Fanny kom regelbundet på middag. Harrys
farmor och farfar hette Gisela och Samuel, farmodern
var född Hösch. Åtminstone ett par generationer
bakåt verkar familjen vara judar, ändå kallas
fadern av Harry inte vid sitt judiska namn, Chaim
Moses, utan för Marcel. Förklaringen är väl enkel:
fadern använde sannolikt namnet Marcel därför att
det var lättare för en speditör i Wien, ett yrke som
ständigt förde till internationella kontakter, att ha
ett franskt förnamn än ett som förde tankarna till
en ”schtetl” i Galizien.
Hans mor Ida gifte sedan om sig med Ludwig
Langbank och deporterades österut tillsammans
med mannen och hela familjen. De avregistrerades
den 5 juni 1942 och hördes sedan aldrig av. Fadern?
Det står i registren att han dog den 21 januari 1936,
då Harry var elva år, och begravdes på Zentralfriedhof
i Wien. Men varför, i en syskonskara på fyra, är
tre ungerska medborgare medan den fjärde är österrikisk?
Harrys far, österrikaren, var också den som
förefaller ha haft den bättre ekonomiska ställningen
av syskonen. Före första världskriget hade de alla
varit medborgare i samma rike: Österrike-Ungern.
Det finns en uppgift i arkiven om att Harrys far inte
är född i Wien utan i en ort med ungersk-klingande
namn. Kanske hela familjen kom från Ungern – eller
från Slovakien, som tillhörde Ungern i hundratals
år, men som efter första världskriget blev ena delen
av Tjecko-Slovakien?
Harry skriver att han hade köpt in tio exemplar av
Steven Bellers bok Vienna and the Jews 1867–1938 och
delat ut bland sina vänner. Jag fick ett exemplar, i
min tur lånade jag honom Joseph Roths: Juden auf
Wanderschaft, och fick den tillbaka efter en tid med
ett kort på vilket stod: ”Skitbra – särskilt första delen”.
Den delen handlar om de judar som från mitten
av 1800-talet kom till Wien från Galicien och
som bosatte sig i Wiens andra ”Bezirk”, i Leopoldstadt.
Jag vet inte, men gissar, att Harrys förfäder
ursprungligen kan ha kommit den vägen.
Både Bellner, den akademiske forskaren från Cambridge
och Joseph Roth, den store österrikiske författaren,
född i Brody i nuvarande Ukraina, säger samma
sak: judarna i öster sökte sig till Wien därför att
där fanns bättre utkomstmöjligheter, men också, och
kanske viktigare, därför att Wien tillhörde det tyska
kulturområdet. Och Tyskland det var för judarna
Goethes, Schillers, Lichtenbergs land – Tyskland var
upplysningen, det var 1848 års revolution. Det var i
den tyska kulturen de lättast kunde och ville assimileras.
Ända tills Hitler och hans anhang hade börjat
göra allvar av sina planer trodde judarna i habsburgarnas
gamla länder att den tyska kulturen och dess
liberala traditioner skulle skydda dem.
Det fanns en antisemitism i Österrike och den
var inte värre än i andra länder i Central- och Östeuropa.
Men antisemitismen, som ju är en europeisk
företeelse, ändrade karaktär under slutet av
1800-talet, menar Beller och andra. Tidigare hade
majoriteten, alltså katoliker och protestanter,betraktat
judarna som en religiöst och kulturellt avvikande
minoritet. De var annorlunda, helt enkelt, även om
också det kunde ge upphov till diskriminering och
ibland förföljelse. Under intryck av nationalismen
– och i Österrike betydde det framförallt tysk-nationalismen
med de tysk-nationella studentföreningarna
som mest militanta företrädare – började
man hävda att judendomen inte bara var en av de
tre monoteistiska religionerna islam, kristendom och
judendom, utan att dess utövare också utgjorde en
särskild ”ras”. Vad är då en ras? Rasbegreppet är en
”social konstruktion” för att använda en term
hämtad från den så kallade postmodernismen – en
annan social konstruktion. Föreställningen att mänskligheten
inte bestod av en enda mänsklighet, utan
kunde delas in i olika raser, fick fotfäste och skulle