Citizen Schein, 2:a utgåvan, del 1 - Kungliga biblioteket
Citizen Schein, 2:a utgåvan, del 1 - Kungliga biblioteket
Citizen Schein, 2:a utgåvan, del 1 - Kungliga biblioteket
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Genom att studera pressbilder och privata fotografier,<br />
och genom att analysera olika presstexter som<br />
förutom att lyfta fram hans framfart i svensk kulturpolitik<br />
också refererar till och beskriver <strong>Schein</strong>s utseende,<br />
vill jag i den här artikeln inte bara lyfta fram<br />
<strong>Schein</strong> som ett slags stilikon, utan också problematisera<br />
vad manlig elegans för med sig, vad den möjliggör<br />
och vad den inte möjliggör. Bidraget ger härvidlag<br />
en liten tillbakablick på 1960- och 70-talens<br />
svenska syn på maskulinitet och elegans. Som ett<br />
slags bakgrund för min diskussion och analys fungerar<br />
tanken om ”den krisande maskuliniteten”, en<br />
tankegång som inom internationell genusteori varit<br />
av stor vikt under 1980- och 90-talen. 2 Min utgångspunkt<br />
är inte att <strong>Schein</strong> utgjorde en bild eller en representation<br />
av denna den krisande maskuliniteten,<br />
men att han i sitt framförande och i sin medvetna<br />
framtoning som eleganten inom svensk kulturpolitik<br />
fick den gängse svenska maskuliniteten att bli medveten<br />
om sig själv. Den maskuliniteten är en nationell<br />
maskulinitet – en som formats av nästan fyrtio<br />
år av socialdemokratisk dominans och av den svenska<br />
uppfattningen om att lagom alltid är bäst. Detta<br />
innebär inte bara att måttlighet är att eftersträva,<br />
utan även att varje utslag eller form av excess är att<br />
förkasta. Excess och distinktion passar sig inte i en<br />
demokratisk nation. Manlig elegans, som ju per definition<br />
är en form av både excess och distinktion,<br />
blir således inom en kultur som den svenska ofta<br />
problematisk. <strong>Schein</strong> får här utgöra ett exempel på<br />
vad manlig elegans kan föra med sig, och vad den<br />
sätter stopp för, hur den kan leda till inkluderande<br />
men också till exkluderande. Vad min artikel önskar<br />
påvisa är att alla ”systèmes vestimentaires” bara kan<br />
fungera och utgöra <strong>del</strong> av ordningen så länge kollektivet<br />
<strong>del</strong>tar i dem, stöttar och formger dem – eller<br />
som Barthes uttryckt det: ”Det är själva graden av<br />
<strong>del</strong>tagande i systemet (antingen genom total underkastelse,<br />
avsteg, eller avvikelser) som är av bety<strong>del</strong>se:<br />
systemets värde (det vill säga, dess värde-fullhet)<br />
kan bara förstås via accepterandet av, eller motståndet<br />
gentemot, systemet.” 3<br />
Som en av socialdemokratins vassaste och mest<br />
effektiva hjärnor, och som nära vän och uppskattad<br />
kollega till flera av de nya förmågorna inom partiet,<br />
skulle man kanske ha förväntat sig att <strong>Schein</strong> skulle<br />
ha nått fram till en framstående och viktig ministerpost.<br />
Det gjorde han som bekant aldrig. Det finns<br />
anledning att misstänka att det var hans minst sagt<br />
generösa direkthet, samt hans omtalade förakt för<br />
dumma och svaga som satte stopp för en vidare karriär<br />
inom politiken. Men personer med liknande<br />
kvaliteter har ju inte sällan befolkat politikens högsta<br />
toppar. Det måste således ha varit andra aspekter<br />
och kvaliteter hos honom som bidrog till hans<br />
begränsning – men kanske inledningsvis också till<br />
hans framgång.<br />
<br />
<br />
<br />
------
Change language