Citizen Schein, 2:a utgåvan, del 1 - Kungliga biblioteket
Citizen Schein, 2:a utgåvan, del 1 - Kungliga biblioteket
Citizen Schein, 2:a utgåvan, del 1 - Kungliga biblioteket
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
filmhistoriska studier av enskilda filmkritiker. Ett<br />
är svenskt – Olof Hedlings avhandling Robin Wood<br />
– brittisk filmkritiker – vilken är relevant att ta upp<br />
här eftersom Wood och <strong>Schein</strong> var relativt samtidiga<br />
kritiker. Relativa så till vida att Robin Wood<br />
etablerar sig som tongivande filmkulturell röst ungefär<br />
samtidigt som Harry <strong>Schein</strong> tar steget från att<br />
skriva om film till att leda en filmpolitik som bland<br />
annat skulle stödja ett av just Woods käraste analysobjekt<br />
– Ingmar Bergman.<br />
<br />
<br />
Det är med David Bordwells hjälp som Hedling<br />
placerar in sitt studieobjekt i ett historiskt och institutionellt<br />
sammanhang. Den brittiske filmkritikern<br />
Wood lokaliseras i skärningspunkten mellan<br />
den essäistiska och den akademiska sfären. Hans intervention<br />
med 1960- och 70-talens gryende filmvetenskap<br />
är betydande, även om Hedling väljer att<br />
se honom som en akademiskt orienterad kritiker<br />
snarare än som renodlad forskare. 10 Robin Wood är<br />
med sin grundmurade plats i den brittiska filmkritikens<br />
väg mot akademia, väl lämpad att initialt<br />
kontrasteras mot <strong>Schein</strong> både historiskt och institutionellt.<br />
Född 1931 är Wood sju år yngre än <strong>Schein</strong><br />
– och han debuterar så sent som 1960, alltså vid den<br />
tidpunkt då <strong>Schein</strong> tystnar som kritiker.<br />
Om Wood etablerar sig i en filmessäistik som<br />
under 1960-talet drar vurmen för Hollywoods genrer<br />
och för 50-talets auteurer i riktning mot radikal<br />
politik och kontinental teori (en utveckling Wood<br />
inte självklart anammar), är Harry <strong>Schein</strong> tidigare<br />
ute. Hans filmsyn bär initialt snarare frukten av<br />
misstänksam kultursociologi och sökande efter<br />
filmmediets konstnärliga potential, än av den självklara<br />
medvetenhet om var denna potential ska återfinnas<br />
som präglar den unge auteuristen Wood. Där<br />
Wood grundar sin gärning i en lärd brittisk akademisk<br />
tolkningstradition – en närmast program-<br />
matisk kulturkritik med den goda läsningen som<br />
mål – framstår den unge ingenjören <strong>Schein</strong> mer<br />
som en autodidakt (om än med bildningsideal) vars<br />
lärdom bär spår av såväl wiensk kulturvurm som av<br />
svensk folkbildningstradition. 11 Paradoxalt nog är<br />
<strong>Schein</strong> med sitt intresse för övergripande förklaringsmo<strong>del</strong>ler<br />
(psykoanalys, marxism, sociologi) i<br />
vissa avseenden kanske mer vetenskapligt (om än ej<br />
mer akademiskt) orienterad än Wood. När det akademiska<br />
filmämnet etableras med bland annat skribenter<br />
som Robin Wood har Harry <strong>Schein</strong> redan<br />
lämnat filmkritiken.<br />
Den offentliga nationella diskussion om filmmediet<br />
och filmkonsten som Harry <strong>Schein</strong> vid 1940talets<br />
mitt träder in i är dock även den påfallande<br />
livlig. Här finns en ambitiös tidskrift helt ägnad<br />
film i Biografbladet. Anrika kulturtidskrifter som BLM<br />
och Tiden upplåter i allt högre gard utrymme åt<br />
filmkritik eller åt en generell diskussion om film.<br />
Branschorganet Biografägaren och den mer lättsamma<br />
Filmjournalen ökar an<strong>del</strong>en ambitiösa filmartiklar,<br />
vilket även gäller för <strong>del</strong>ar av dagspressen. Inte<br />
minst Aftontidningen – där <strong>Schein</strong> ju debuterar 1945<br />
– etablerar under A Gunnar Bergman och Stig Almqvist<br />
en filmbevakning som vida överstiger de reguljära<br />
premiäranmälningarna.<br />
Det är också här som <strong>Schein</strong> publicerar sin första<br />
artikel om rörliga bilder våren 1946 med ”Hollywoodpsykologi”,<br />
om Hitchcocks Trollbunden. 12 Artikeln<br />
handlar dock inte så mycket om filmen i sig<br />
som om dess föregivna förvanskning av Freuds läror.<br />
Under de närmaste två åren blir artiklarna som rör<br />
film allt fler. De publiceras i Aftonbladet, Biografbladet<br />
och Tiden. De handlar om filmpolitik, Hollywood<br />
eller filmpsykologi. De introducerar teoretiker som<br />
Siegfried Kracauer eller diskuterar Sergei Eisensteins<br />
skrifter. Harry <strong>Schein</strong> blir efterhand i mångas ögon<br />
synonym med ett sociologiskt närmande till filmmediet<br />
– ett sätt att se film som inte väljer att fokusera<br />
estetiska aspekter i första hand. Hösten 1949 tar<br />
han steget till att regelbundet recensera film i BLM,<br />
en post han håller i över sju år.<br />
------
Change language