Citizen Schein, 2:a utgåvan, del 1 - Kungliga biblioteket
Citizen Schein, 2:a utgåvan, del 1 - Kungliga biblioteket
Citizen Schein, 2:a utgåvan, del 1 - Kungliga biblioteket
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
------<br />
<br />
Janne Lindqvist Grinde<br />
Den smutsiga verkligheten:<br />
Kolumnisten<br />
Harry <strong>Schein</strong><br />
”Har man en gång tvingats hantera verkligheten, ta<br />
ansvar för den”, skriver Harry <strong>Schein</strong> i en kolumn i<br />
Dagens Nyheter i juli 1982, ”så har man också lärt sig<br />
det som fria intellektuella har så svårt för att förstå:<br />
att verkligheten är motsägelsefull, smutsig och trög.” 1<br />
Kontrasten mellan den ”frie intellektuelle” och den<br />
som tar ”ansvar” är skarp. Naturligtvis är det uppenbart<br />
var sympatierna ligger; användningen av<br />
värderingen ”smutsig” – om verkligheten – är laddad<br />
med ironi. Genom påpekandet underkänner<br />
<strong>Schein</strong> motståndarens argumentation på förhand:<br />
det du säger kanske låter bra, men det fungerar<br />
ändå inte i ”verkligheten”.<br />
Så långt är det inga problem. <strong>Schein</strong> är varken<br />
den ende eller den förste att mena att verkligheten<br />
är för komplicerad för att begripas med entydiga<br />
påståenden eller ställningstaganden. På Rafaels berömda<br />
renässansmålning Skolan i Aten ser vi Platon<br />
rikta sitt pekfinger självsäkert uppåt, mot formernas<br />
och idéernas eviga sanningsrike, medan Aristoteles<br />
intill istället riktar sin öppna hand nedåt, mot<br />
jorden, mot vår mänskliga och motsägelsefulla till-<br />
varo. <strong>Schein</strong>s uppfattning tycks alltså ligga i linje<br />
med Aristoteles – denna gång. I andra kolumner<br />
möter vi däremot en ståndpunkt som pekar åt ett<br />
annat håll. I krönikan ”Om tystnaden” resonerar<br />
han kring skrivandets villkor: ”Att skriva i en tidning<br />
är att generalisera. Man måste generalisera.<br />
Alternativen är ändlöst tjatter eller tystnad.” 2 Här<br />
är det inte längre trohet mot verklighetens smutsiga<br />
mångsidighet som framhålls som ideal utan det<br />
motsatta, den entydigare abstraktionen.<br />
Man behöver inte fördjupa oss i frågan om eventuell<br />
motsägelsefullhet, inte heller fundera över huruvida<br />
<strong>Schein</strong> har rätt i sitt ställningstagande. Och<br />
fastän det är frestande att leka psykoanalytiker och<br />
ställa sig frågan hur den principiella diskussionen<br />
om verklighetens smuts förhåller sig till den unge<br />
Harry <strong>Schein</strong>s verksamhet som ingenjör – med just<br />
vattenrening som specialitet – så handlar den här artikeln<br />
om något annat. Det är nämligen inte själva<br />
argumenten i sig – som att den smutsiga verkligheten<br />
inte kan bemästras med aldrig så fria intellektuella<br />
tankar – som intresserar mig i det föl-