Regeringens proposition 2001/02:130

edningens förslag klargörs såväl skillnaden mot terrängmotorfordon som
att de båda kategorierna står på samma hierarkiska nivå i definitionsfloran.
Som påpekats av flera remissinstanser är emellertid motorfordon ett
sedan lång tid väl inarbetad benämning på den aktuella fordonskategorin.
Detta tydliggörs bl.a. av det förhållandet att termen motorfordon används
i mer än sextio författningar. Med hänsyn härtill anser regeringen att det
måste finnas mycket starka skäl för att byta ut benämningen. Några sådana
skäl har utredningen inte presenterat.
Sammanfattningsvis bör således definitionen av begreppet motorfordon
ändras i enlighet med utredningens förslag. Däremot bör benämningen
på fordonskategorin inte ändras till vägmotorfordon.
Nästa fråga är vad det som nu föreslås får för konsekvens för definitionen
av begreppet terrängmotorfordon. Det är inte lämpligt att definiera
de båda sidoordnade begreppen motorfordon och terrängmotorfordon
positivt. Risken är då stor för att det uppstår luckor eller överlappningar i
regelverket. Det är således bäst att använda samma teknik som i dag fast
omvänt, dvs. att definiera terrängmotorfordon som ett motordrivet fordon
som inte är ett motorfordon.
I dagens lagstiftning används begreppet terrängfordon som en gemensam
beteckning på terrängmotorfordon och terrängsläp. Med den indelning
och uppläggning av definitionerna som nu föreslås och med hänsyn
till att de bestämmelser som i dag finns i terrängtrafikkungörelsen
(1972:594) och i fordonskungörelsen (1972:595) förs samman i en lag
finns det inte något behov av att behålla begreppet terrängfordon. Detta
bör således utmönstras ur regelverket.
Bilar
I rådets direktiv 70/156/EEG finns ingen definition av begreppet bil. I
den svenska lagstiftningen är emellertid definitionen viktig för definitionerna
av personbil, buss och lastbil. Den bör därför behållas i lagstiftningen.
Den nuvarande definitionen av bil utesluter inte heller någon
fordonstyp som enligt EG:s definitioner skall omfattas av direktivets
materiella bestämmelser.
Den svenska definitionen av personbil stämmer relativt bra överens
med definitionen i direktiv 70/156/EEG. Vissa anpassningar kan dock
göras för att avvikelsen skall bli så liten som möjligt. Den svenska versionen
av direktivet lyder ”fordon som används för personbefordran...”.
Ordet ”inrättad”, som används i lagen om vägtrafikdefinitioner, är mer
objektivt än ”används”. Användningen av ett fordon kan ju skifta från
dag till dag, men om fordonet är inrättat på ett visst sätt är det svårare att
ändra. Med hänsyn till detta och eftersom ordet inrättad inte torde strida
mot ordalydelsen i andra språkversioner av direktivet, bör ordet inrättad
används även fortsättningsvis. I enlighet med hur definitionerna i direktiv
70/156/EEG är formulerade bör det i den svenska definitionen av
personbil anges hur många sittplatser fordonet får vara försett med. Utredningen
har föreslagit att ordet ”säten” skall användas. Som Kammarrätten
i Sundsvall har påpekat kan emellertid ett säte vara avsett för flera
personer. Med hänsyn härtill bör i stället ordet sittplatser väljas.
106