Regeringens proposition 2001/02:130

i olika avseenden om typgodkännande, dels de beslut som i dag kan
överklagas enligt lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på
fordonsområdet.
Länsrätten i Dalarnas län har väckt frågan om inte samtliga överklaganden
som skall prövas av allmän förvaltningsdomstol bör samlas
hos en och samma domstol, t.ex. just Länsrätten i Dalarnas län. Som
framgår ovan är detta fallet med överklaganden enligt lagen om vägtrafikregister.
Skälet för att denna reglering valdes när det gäller
registreringsärendena framgår av prop. 2000/01:95, s. 90. Där anger
regeringen att registreringsfrågorna inte sällan har samband med skattefrågor
för vilka prövning enligt 3 § fordonsskattelagen (1988:327) sker
vid Skattemyndigheten i Örebro och överklagas hos Länsrätten i Örebro
län. Enligt regeringens mening talade detta för att frågor om registrering
bör överklagas hos Länsrätten i Örebro län.
De frågor som fordonslagstiftningen reglerar har inte något påtagligt
samband med skattefrågor, registreringsfrågor eller några andra typer av
frågor. Det talar enligt regeringens uppfattning för att man inte bör särreglera
hos vilken länsrätt beslut enligt fordonsförfattningarna skall
överklagas, utan att dessa överklaganden bör följa huvudregeln i 14 §
lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.
Det finns vissa typer av beslut där det främst av praktiska skäl är motiverat
att behålla Vägverket som överprövningsinstans. Det gäller ärenden
där det framför allt är rent tekniska frågor som aktualiseras. Som framgår
ovan får sådana beslut redan i dag i allmänhet överklagas hos Vägverket,
t.ex. beslut av en polisman, en bilinspektör eller ett besiktningsorgan om
körförbud. Dessa typer av beslut bör alltså även enligt den nya lagen
överklagas hos Vägverket. Främst av praktiska skäl bör ett överklagande
av ett sådant beslut ges in direkt till överklagandemyndigheten, dvs.
Vägverket. Vägverkets prövning kan därmed ske i nära anslutning till
överklagandet och hela proceduren torde kunna ske tämligen omgående
och på ett för fordonsägaren effektivt sätt. Någon tidsgräns för överklagandet
bör inte gälla. Andra exempel på ärenden som bör få överklagas
hos Vägverket är beslut om annan besiktning än kontrollbesiktning
och om återkallelse av en godkänd lämplighetsbesiktning. De
sistnämnda besluten får enligt dagens bestämmelser inte överklagas.
Vissa beslut som enligt dagens bestämmelser inte får överklagas bör
inte heller i framtiden få överklagas. Hit hör andra beslut av en polisman,
en bilinspektör eller ett besiktningsorgan än de som har nämnts ovan,
t.ex. beslut som fattas i samband med kontrollbesiktning (116 § fordonskungörelsen
och 81 § terrängtrafikkungörelsen), samt Vägverkets beslut
att ett fordon skall ställas in till kontrollbesiktning (90 § fordonskungörelsen
och 31 § terrängtrafikkungörelsen). Dessa typer av beslut är
av helt teknisk art och en prövning av någon annan instans än Vägverket,
med dess tekniska kompetens, ter sig meningslös.
För ett antal andra typer av beslut, som i dag får överklagas, bör ett
överklagandeförbud införas. Det gäller för det första beslut som Vägverket
har fattat i ett till verket överklagat ärende. För det andra gäller
det Vägverkets beslut om undantag främst från bestämmelserna om fordons
beskaffenhet och utrustning (dispensärenden). Enligt utredningen är
överklagandefrekvensen i dispensärenden i dag låg, liksom regeringens
ändringsprocent i de relativt få ärenden som överklagas. Det är därför
99