Regeringens proposition 2001/02:130

lagen. Som Åklagarmyndigheten i Västerås har anfört kan man tänka sig
situationer där en gärning föranleder ansvar både enligt den nu föreslagna
straffbestämmelsen och enligt ett straffbud i brottsbalken – i första
hand är det bestämmelserna i 17 kap. som torde komma i fråga – eller i
lagen om straff för vissa trafikbrott. Konkurrens med brottsbalkens bestämmelser
torde kunna uppkomma främst vid allvarligare former av
försvårande eller hindrande av kontroll, medan man när det gäller lagen
om straff för vissa trafikbrott skulle kunna tänka sig att en gärning som
innebär ett hindrande eller försvårande även utgör t.ex. vårdslöshet i trafik.
I syfte att klargöra hur dessa konkurrenssituationer skall lösas bör det i
den nya lagen tas in en bestämmelse som innebär att straff enligt lagen
inte inträder om straff kan dömas ut enligt brottsbalken eller enligt lagen
om straff för vissa trafikbrott.
De kontroller av bl.a. fordons beskaffenhet och utrustning samt lastsäkring
som polisen och bilinspektörer kommer att ha möjlighet att utföra
enligt den nya lagen har stor betydelse för trafiksäkerheten. Mot den
bakgrunden anser regeringen, i likhet med utredningen, att det är befogat
att skärpa straffskalan från penningböter till böter i de fall någon uppsåtligen
hindrar eller försvårar en sådan kontroll.
Det bör anmärkas att den föreslagna straffskärpningen innebär att hindrande
eller försvårande av de olika typerna av kontroll inte längre kan
beivras med ordningsbot. Antalet fall av sådana brott torde dock vara
relativt ringa, varför straffskärpningen från administrativ synpunkt
knappast innebär någon försämring.
Hindrande av fortsatt färd
Både fordonskungörelsen och terrängtrafikkungörelsen innehåller bestämmelser
om hindrande av fortsatt färd (114 § fordonskungörelsen och
79 § terrängtrafikkungörelsen). Bestämmelsen innebär att om ett fordon
förs i strid med kungörelsernas bestämmelser eller föreskrifter som meddelas
med stöd av dessa författningar skall en polisman hindra sådan
fortsatt färd som inte kan ske utan påtaglig fara för trafiksäkerheten eller
någon annan väsentlig olägenhet. Motsvarande bestämmelse finns i flera
av författningarna på trafikområdet, se t.ex. 32 § lagen (2001:558) om
vägtrafikregister och 14 kap. 15 § trafikförordningen (1998:1276).
Det kan i och för sig diskuteras om en bestämmelse om hindrande av
fortsatt färd är nödvändig på fordonsområdet, där det ju finns möjlighet
att belägga trafikfarliga fordon med körförbud. Det kan dock tänkas att
ett fordon som på grund av att det inte är i föreskrivet skick redan har
körförbud påträffas i trafik. I en sådan situation kan det vara nödvändigt
att polisen har möjlighet att hindra den fortsatta färden. Vidare kan det
inträffa att en polisman som inte har befogenhet att meddela körförbud
påträffar ett fordon som inte bör tillåtas att fortsätta färden. En sådan
polisman bör i det läget ha möjlighet att hindra fortsatt färd.
En bestämmelse om hindrande av fortsatt färd är så pass ingripande för
den enskilde att den bör tas in i den nya lagen. Detta är för övrigt i linje
med var motsvarande regler har tagits in på trafikregister- och yrkestrafikområdena,
se 32 § lagen om vägtrafikregister och 6 kap. 6 § yrkestrafiklagen
(1998:490).
97