Med folket mot stjärnorna - Art Bin

intill kravallstaketen och då hade de sista demonstranterna ändå inte läm-
nat Rudbecksparken ännu.
Det massiva polisuppbådet stod formerat på tre led innanför kravall-
staketen. Var femte i främre ledet var dessutom hundförare. Framför dem
stod divisionschefen, en polis med kravallhjälm med uppfällt visir och tre
guldfärgade band på ärmarna. Han stod där med händerna på en av grin-
darna som en talare brukar hålla händerna på talarstolen medan han vän-
tar på att publiksorlet ska tystna. Det var en mager man med avlångt
ansikte, små vassa ögon och en långsmal lite aristokratiskt böjd näsa.
Ansikte mot ansikte med 10 000 demonstranter.
För sin inre syn såg han sina barn läsa en kommunistisk tidning med
uppspärrade ögon och blossande kinder, precis som han själv brukade
smygläsa porr när han var liten. Säkert skulle de bli kommunister på
några minuter, de små barnen skulle inte kunna värja sig mot den lömska
propagandan, de visste ju så lite de arma små liven.
Walkie-talkien surrade som ett bi där den hängde i kopplet.
Divisionschefen sa några ord och så fällde han ner visiret på hjälmen.
Nu kom en demonstration till trampande från andra hållet, nerifrån
Rålambshovsparken. Det var Kommunistiska Förbundet och
Revolutionära Socialistförbundet som tydligen inte nöjde sig med att bara
hålla möte. Medan de smälte in bland de övriga började någon tala i en
högtalaranläggning på ett biltak.
–Kamrater, vi har samlats här för att protestera mot den skandalösa
registrering som vi vet försiggår inne i denna byggnad.
Han talade snabbt och vant och den förstärkta rösten ekade mellan
husen. I demonstrationens mera avlägsna delar hördes inte talaren och
122