Med folket mot stjärnorna - Art Bin

–Häromnatten krossade dom alla våra fönster, sa hon med hisnande
perspektiv i blicken.
En stunds diskussion om klasskampens skärpning utspann sig. En lång
het sommar sa man och det hade väl alla märkt. Sedan fick Klara höra vad
hon så ofta fick veta. Att hon försummade sitt politiska arbete.
–Att sitta har och pimpla kaffe hela dagarna det går bra det, men att
sälja tidningar och ställa upp och jobba på lördagarna, det är fan så segt.
Då ligger dom och trynar till klockan elva, revolutionärerna.
Det var Maggans kompis Eva som jobbade i i caféet som äntligen fick
ur sig vad hon gått och burit på en tid.
–Vi är fem stycken som håller igång det här caféet, faan ni kunde
åtminstone ställa upp och jobba här nån gång. Om nån av oss blir sjuk då
får vi jobba dubbelt!
Alla pustade besvärat. Ett gäng meditatörer och renlevnadsivrare läm-
nade rummet demonstrativt slamrande med stolar och bord.
Klara gick också. Hon hade inte tid att stanna så länge, hon skulle
handla mat också. Ute på gatan kändes den flottiga doften av timslänge
stekta hamburgare. De flesta åt glass en sådan här dag.
Plötsligt, mitt emellan ett apotek och en pianoaffär, steg en ovanligt
solbränd ung man med stripigt hår ut i gatan.
–Får jag prata med dej ett tag, sa han och drog in Klara i porten. Hon
hann inte tveka. Håret såg nästan vått ut, som om han just krupit upp ur
badet.
–Du är utvald att få veta detta, sa han och såg lugnt på henne. Vi vet
alla att katastrofen närmar sig, den oundvikliga katastrofen som alla är
radda för. Jag kommer från en annan planet och jag är har för att sprida
48