Med folket mot stjärnorna - Art Bin

många signaler gå fram.
Faan om dom är i Hässelby, tänkte han och tog upp mer pengar och
slog ett nytt nummer.
–8965437, svarade en kvinna.
–Öh, är Vicke där?
–Ne-ej, vem är det?
–Öh, en polare, du vet inte var han är?
–Det är Gunnar va?
–Ja-a.
–Nä, jag har ingen aning, jag är djävligt orolig själv, han åkte in till stan
för tre timmar sen, det skulle vara snabbt avklarat, sa han, har det varit
nån razzia?
–Nej jag, det tror jag inte, det är inte en djäkel här, jo förresten, det står
nån utanför och väntar på telefon här, jag kanske måste sluta.
–Men om du ser honom ...
Gunnar la på och gick ut. Han nästan krockade med en ung kille med
glasögon som tydligen hade bråttom att ringa. Sedan åkte Gunnar in till
centralen. Det hade inte gått en timme, denna själskrisernas afton.
[blankrad]
Utredningen av skuldfrågan vid Plastfix tog tid. Ingen ville ta ansvaret.
Emil och Pelle blev invalidiserade. De flesta fick hörselskador av olika
slag. En dag satte sig alla att äta som vanligt i matsalen. Men efter lunch
var det ingen som gick därifrån.
–Är det strejk det här? undrade produktionschefen som kom nerrusan-
de. (Han hade tvingats avbryta sin egen lunch. Tjänstemännen åt en halv-
timme senare.) I så fall är det olagligt! Kom ihåg det!
80