Med folket mot stjärnorna - Art Bin

En liten flicka på åtta år hade blivit sexmördad i Vasaparken. En arbeta-
re från parkförvaltningen hittade henne en morgon död i ett buskage. Det
blev förstås stora rubriker i tidningarna med bilder på blodfläckarna i grä-
set. På sidan 7 förfasar man sig över mordet och på sidan 8 har man stora
bilder på statsministerns bästa samlagsställningar.
På Plastfix diskuterades det i matpausen.
–Fan, såna där skulle inte få gå lösa, sa Sture, elektrikern.
–Det får han knappast länge till heller, sa Emil som hade fått sitt namn
efter en omtyckt barnboksfigur som hans föräldrar läst som barn. Han
skulle behöva tas in för vård, fortsatte han.
–Äsch vård, häng den djäveln för fan, tyckte Sture, eller sätt en hög-
spänningskabel på kuken på’n.
Gunnar brukade inte hetsa upp sig i sådana här sammanhang. Han var
väl påverkad av Britta som oftast tog det lugnt. Men vid tanken på den
mördade 8-åringen drogs han ändå med lite av stämningen i rummet.
–Det kan ju inte vara en människa, sa han. Ett djur.
Det fick sjunka in i församlingen. För en sekund var det ingen som åt.
–Om man hade en pistol, sa Sture.
Emil satt i ett hörn och såg olycklig ut. Han tittade ner i sin matlåda på
ett par vemodiga stekta ägg och så tittade han upp under luggen.
–Det blir väl inte bättre för det, sa han. Vad tror ni det är som driver en
människa till sånt där?
–Djur! Inte människa, rättade honom elektrikern ilsket. Han fräste som
ett elektriskt överslag.
60