Med folket mot stjärnorna - Art Bin

–Känns det bra så där? undrade Britta och la en kudde mellan hennes
knän.
–Tack.
Britta saknade den pigga Maria som ville diskutera. Nu var hon så tyst.
Bara ja och nej och tack. Och så hade hon blivit så mager, vägde säkert
inte mer än 35 kilo.
–Ska inte Maria höra lite på radion åtminstone, det är viktigt att hålla
sej med i vad som händer. (Britta böjde sig över sängen.) Folken i Afrika
håller på och gör revolution, Maria!
Klockan ett skulle det bli bildbandsvisning i lektionssalen på
Sabbatsberg. Personalen fick gå ena hälften först och andra hälften sedan.
Några måste ju vara kvar på avdelningen. Jimmy Olsen kanske ville ha
vatten eller om någon dog eller så. Bildbandet skulle förresten handla om
döden, en bekant faktor för alla inom långvården. Men på blanketterna
hette det aldrig att någon dött. Man hade i stället gått ad mortem.
När Britta kom ner i lektionssalen var det redan släckt och bildbandet
hade börjat. Hon hittade en plats i dunklet och satte sig. Färgglada diabil-
der växlade i hastigt tempo på duken. En behaglig mansröst mässade om
längvårdens speciella arbetsförhållanden. Var det riktiga patienter på bil-
derna eller var det skådespelare? De såg så glada ut och var rosiga om
kinderna. En bild på ronden. Patienten ler in i kameran. Doktorn ler in i
kameran. Avdelningssköterskan ler in i kameran. Biträdena ler in i kame-
ran. Var det reklam för en viss sorts tuggummi?
–Ronden är viktig för patienten. Viktigare än man kanske tror, sa rös-
ten. Nya bilder på alla möjliga tekniska hjälpmedel som ingen hinner
använda i praktiken.
97