Med folket mot stjärnorna - Art Bin

Britta tog ut termometern, 36,7. I radion surrade Jimmy Olsen en massa
teknik om glidkroppar och planeter från sin sal. Men han fick bara hålla
på en timme om dagen hade doktorn bestämt. Det fanns väl fler experter
på TV.
Det var ett förfärligt svassande kring Jimmy. Dagen han kom var över-
läkaren uppe på avdelningen och inpräntade vikten av minutiös vård för
att ge sjukhuset gott renommé ända till Mars (hahaha).
–Det är viktigt, sa han, vi står inför ett avgörande om sjukhuset ska få
en ny personaltennisbana eller inte!
Jimmy levde högt på det där. Han såg personalen som tjänstefolk som
skulle ge honom mat först av alla (extra fin mat förstås), fönster skulle
öppnas och stängas i tid och otid, han skulle tvättas först av alla, han skul-
le ha nytt vichyvatten osv. osv.
Det var kafferast och alla satt församlade i kafferummet när Åsa flad-
drade in med en bunt papper.
–Nejmen flickor, nu har vi glömt avföringslistorna igen.
Alla såg på varandra, hur kunde de vara så dumma!
–Ja, det var väl Persson tror jag som hade diarré, men han har ju stått
på jordnötsolja nu så det är ju inte så konstigt. Tack ingen grädde! Så det
går väl snart över.
Kaffet var nu upphällt och kakfatet gick runt.
–Och Westlund hon har ju varit dålig länge nu, sa Britta.
–Smaka på sockerkakan också, var inte blyga nu, bjöd avdelningsskö-
terskan generöst.
–Det är inte köpkaka väl, utan du har gjort den själv?
Nickning.
95