Med folket mot stjärnorna - Art Bin

fåtölj av spånskivor som han byggt själv. Och så stereoanläggningen som
han också hade byggt själv. På väggen hade han pusslat ihop telefonkata-
logens olika kartor till en stor Stockholmskarta med massor av tejpbitar.
–Men hur får dom folk att gå på ett visst sätt sen då?
–Det där är djävligt noga uttänkt av psykologer och marknadsförare i
skön förening. Placeringen av hyllor, montrar och gondoler som det kal-
las. Varor som sticker fram från disken, snedställda montrar som drar
uppmärksamheten till sig, färgband på golvet, högtalare bland soppbur-
karna och sånt där.
–Fy fan, kunde dom inte låta kunderna sitta på ett transportband i stäl-
let och sedan plocka på dom allt möjligt och sen plocka av dom pengar-
na vid utgången? Det vore väl enklare?
–Det där tänkte Schimansky på redan för 15 år sedan, men det här är
bättre. Känslan av valfrihet finns kvar!
–Känslan,ja. Klara nickade.
–Just det. Det är förbannat mycket psykologi i det här, men matte
också. Det är en hel vetenskap. Dom har formler för sånt, bruttovinsten
per hyllmeter är lika med omsättningshastigheten gånger massexpone-
ringskoefficienten genom störkonstanten K.
Det var lördag kväll, den veckodag då folk kunde gå på bio, dricka
sprit, slåss på gatorna, ägna sig åt varandra eller kasta sig ner från
Västerbron. Eller något annat. T.ex. sitta och diskutera datastyrd mark-
nadsföring över en kopp te.
Nicklas hade hela tiden en besvärande känsla av att de diskuterade
något helt annat, att orden i själva verket betydde något annat än vanligt.
Inne i sin egen lägenhet besvärades han knappast av mystiska tecken från
52