Med folket mot stjärnorna - Art Bin

4 .
–Gomorron, gomorron, sa Britta, lämnade skötvagnen vid 1:ans säng,
gick fram till fönstret, vred på persiennerna och släppte in lite dagsljus.
Det började röra sig i sängarna. Klockan var sju.
–Gomorron, upprepade
en patient som var så klar i
huvudet att hon förstod vad
Britta hade sagt. Det här var
Sabbatsberg, långvården
avd 71.
Britta var ett sjukvårdsbiträde ur den äldre generationen. Hon mindes
när sjukvårdsbiträdena bara fick torka golven dagarna i ända. Numera
hade de lite mera ansvar. Och det var hon glad för. Hon hade aldrig för-
sökt komma vidare, på någon sköterskeutbildning. Hon var äldst av per-
sonalen på avdelningen, var öppen och hade skinn på näsan som det heter.
Håret aningen permanentat, brunt. Hon var lång och såg sådär otroligt
sund ut, som en knäckebrödsannons.
”Affärsägarna i Maria stod och
pustade utanför sina kundlösa
butiker. Folk såg saker de normalt
inte såg.”
Nu gick hon runt och försökte skölja alla möjliga nattliga sekret
ur munnen på patienterna. Hos en del behövde det gröpas ordentligt
i munnen, med peang och kompresser för att få bort den grönaktiga
39