Med folket mot stjärnorna - Art Bin

främmande individer. Däremot satt han hela tiden och analyserade tonfall
och meningsbyggnad i allt Klara sa. Som om det var strukturen i ett språk
under ytan, ett språk som alla andra redan kunde och som han också måste
lära sig.
–Vad det måste kosta att hålla en sån där apparat igång, sa Klara, med
forskning och allt. En totalt onyttig grej som ingen har bett om.
–Nej, det är inte konstigt att varorna blir dyra. Det taskiga är, att dom
har upptäckt att kunderna påverkar varandra i affären. Blir det för myck-
et folk stör det effekten av alla psykologiska detaljer. Tomma hyllor är en
annan faktor. Men dom har börjat lösa det här nu, göra nackdelen till en
fördel. Utnyttja det faktum att om många personer tar en viss vara och
andra ser att dom tar den så gör dom gärna likadant.
–Dom får väl börja forska inte bara i varuexponering utan i kundexpo-
nering också, sa Klara. Men helst skulle dom förstås släppa in kunderna
en och en i det stora varuhuset som en liten försöksråtta. Butiksråtta!
Nicklas tänkte ett tag på vad Klara just sagt. Det var inte så dumt.
–Ja, just det, sa Nicklas till slut, sen kommer dom och beklagar sig över
att brottsligheten ökar, att folk snattar så förfärligt nu för tiden och vart
har ordningen tagit vägen, bläh!
–Det där borde vi skriva om i tidningen egentligen, sa Klara och såg
plötsligt helt allvarlig ut. Det är för lite material om såna där alldagliga
saker som folk ser varje dag, det är viktigt också.
–Ja, fast det är ju fortfarande så att tidningen mest når redan frälsta. Det
har varit så alldeles för länge nu. Och ute på fabrikerna strejkar arbetarna
utan kontakt med socialisterna.
Nicklas satt i den runda snurrstolen och hade lyckats få upp benen och
53