Med folket mot stjärnorna - Art Bin

–Vi vill inte vara försökskaniner!
–Och förresten, vad hjälper det dom skadade, dom får kanske men för
livet, vad tänker ni göra för dom?
–Ja öh, skadeståndsfrågan ska utredas, vi kan inte säga nåt redan nu,
men det är klart att det här måste gottgöras på något sätt.
Fackklubbsordföranden kom fram.
–Ja, vi tjänar inget på att hetsa upp oss nu, det bästa sättet att hedra våra
kamrater är väl att hälla produktionen intakt som om inget hade hänt!
[blankrad]
Efter ett par dagar fick Gunnar komma hem frän sjukhuset. Britta försök-
te pyssla om honom nästan mer än han behövde och ville själv. Han hade
blivit döv på ena örat och balanssinnet hade blivit skadat. Han fick röra
sig ganska långsamt för att kunna koordinera sina rörelser.
–För fan, Britta, jag kan gå själv, sa han och gick mot toaletten. Då var
det värre med Emil. Han hade inre skador i buken och likaså Pelle!
Gunnar stängde dörren om sig, Britta suckade och gick ut i köket. På
köksbordet låg tidningen som de just läst. ”SKADESTÅNDSFRÅGAN
ÄNNU OLÖST”, stod det med stora bokstäver. Plastfix ville inte betala
något skadestånd eftersom de hyrde bulleranalysatorn av ett annat företag
som i sin tur hade en paragraf i hyreskontraktet som la ansvaret på den
part som utnyttjade apparaturen. Detta under förutsättning att hyrfirman.
hade gjort en speciell 10-punktskontroll på utrustningen vilket inte kunde
verifieras att den hade. Och så försvann det sakta upp bland molnen ...
Gunnar blev nervös av att gå hemma hela dagarna. Han var sjukskri-
ven tills vidare och satt mest håglöst och glodde på TV och rökte sina
skumma små bitar väl uppblandade med tobak. Konstigt nog saknade han
74