Med folket mot stjärnorna - Art Bin

Han jobbade dagtid nu. Förut hade det varit treskift som för de flesta på
fabriken, men hans mage tålde det inte. Fast det satt långt inne. Företaget
ville ogärna gå med på att något var skadligt.
En gång strax före jul hade Gunnar varit sjuk, med halsont och snuva.
De flesta som gick på fabriken i plastångorna hade någon sorts ständig
halsåkomma. Och Gunnar hade sedan gammalt känsliga slemhinnor. När
han kommer tillbaka är det bara en dag kvar till juluppehållet och själ-
vaste produktionschefen går runt och tar i hand och önskar God Jul. När
Gunnar ser det arbetar han envetet på och flyttar kartonger för att slippa
ta i hand.
–Jag hörde att du varit sjuk ett tag!
Produktionschefen står där med blanka skor.
–Ja-a, det är nog dom här djävla ångorna som sätter sig i halsen på en.
–Jaså. jaha, ja-a det finns ju alltid folk som är överkänsliga, en del tål
ju inte björkpollen t.ex. men för den skull behöver det ju inte vara nåt fel
med björkar, eller hur?
Uppe på Hornsgatan morrar en hord bilar ursinnigt igång när det blir
grönt ljus. Det hade ändå haft sin tjusning på sätt och vis att åka hem från
ett nattskift på sommaren, med alla morgonljuden, luften ännu klar och så
alla stackare djävlar som åkte till jobbet medan man åkte från sitt. Det var
en viss känsla det. Inte hade väl magen blivit bättre sedan dess direkt.
Men inte sämre heller.
Undrar hur länge man orkar hålla på egentligen, tänker Gunnar. Nu
skulle det i alla fall bli pingst och det var redan köer mot Hornstull
och från kontorskomplexen på Söder Mälarstrand lyfte den ena heli-
koptern efter den andra. Gunnar hör något i luften som surrar och i
23