Med folket mot stjärnorna - Art Bin

Gunnar sopade fortfarande bakom maskinerna och runt lastpallarna när
helikoptern dundrade ner på tjänstemannabyggnadens tak. Det var direktören
och det multinationella företagets tyska kompanjoner som anlände
på studievisit. Gunnar tittade upp och där kom de gående, rakvattendoftande
och i nummerordning i sakta mak på en gångbro högt upp.
–Jaså från Tyskland! De kunde lika gärna kommit från en annan planet.
Kanske gjorde de det också. Såna herrar kan säkert unna sig en månsemester.
Välstrukna finkostymerade byxben nerför trappan, ner till golvet. Trots
att bullret inte var så särskilt högt hade de hörselskydd med inbyggd telefon
på sig. De pratade intensivt
med varann. Fabriken
skalle byggas ut.
Sakta, men ivrigt gestikulerande
seglade sällskapet
förbi Gunnar och hans kvast. Det var rökning förbjuden i lokalen. En tysk
ingenjör med stor slipsknut tände en cigarrett. Direktörerna svävade in på
nästa avdelning och Gunnar stod kvar ett ögonblick och såg efter dem.
Han kände sig som en del av inventarierna. Efter defileringen slängde han
från sej kvasten. Det hade läckt ut olja på golvet.
Uppe på taket väntade helikopterföraren i klibbig nylonskjorta och
fladdrande slips på att besöket skulle bli klart så de kunde ge sig av till
den planerade lunchen på Foresta.
In till Rulle går dom nog inte i alla fall, tänkte Gunnar. Rulle, det var
han som malde ner felaktiga produkter till små plastflingor som sedan
gick in i produktionen igen för återanvändning. Han hade det djävligaste
”Uppe på taket väntade helikopterföraren
i klibbig nylonskjorta
och fladdrande slips.”
16