Med folket mot stjärnorna - Art Bin

Ska jag säga tack, undrade Nicklas för sig själv. Borta vid dörren hos-
tade vakten. Det började bli förkylningstider nu.
–There sure ain’t much space in here, sa Paul och sällskapet bredvid
skrattade.
–När blir rättegången, undrade Klara.
Nicklas funderade länge. Onaturligt länge. Klara och Janne hann kasta
en blick på varandra innan Nicklas svarade.
–Jag vet inte, sa han till sist.
–Hur är behandlingen?
–Jodå.
Nicklas kände sig som en middagstalare som glömt sitt manus hemma.
–Har du nåt att läsa?
–Jodå, Kalle Anka. Och Björnligan.
–Maten då? Är den okey?
–Jodå, men plitarna stjäl av den om det råkar vara nåt gott.
Han kände hur allvarlig han måste se ut. Han kände hur de fyra besö-
kande på andra sidan gallret tillhörde en gemenskap han inte längre dela-
de. De var med i ett annat TV-program. Och mellan Klara och Janne
fanns en ny vänskap. Nicklas hade inte hunnit få stafettpinnen innan han
fängslades. Kanske var det en konspiration utförd med skickliga gester
och tonfall.
–Det växer upp IBM-kommittéer över hela landet nu, sa Klara.
Nicklas tänkte att just det tonfallet hade hon säkert haft när hon talat
med den gamla damen på sjukhuset.
–Bra, sa Nicklas. Han märkte att hennes repliker hela tiden kom en
tiondels sekund senare än de borde, som i en osynkron film. Han visste
128