Med folket mot stjärnorna - Art Bin

Förvirringen blev total. Demonstranter slogs med andra demonstranter.
Den ursprunglige talaren manade till besinning men ingen hörde honom.
Omkring 25 personer lyckades ta sig över staketet men hejdades i stort
sett direkt av de tre polisleden och hundarna som gläfste och bet både
demonstranter och poliser.
–Låt er inte provoceras, kamrater! hördes rösten i högtalaren. Lugna
ner er. Ingenting har egentligen hänt än, vi får inte förstöra den här
demonstrationen nu genom att ...
Just som det verkade lugna ner sig igen hördes ljudet av skott. Tårgas
började kännas i ögonen och halsen och från Rålambshovsskolans gård
utgick poliser i hjälmar och med sköldar. De gick i formering långsamt,
med sänkta vapen mot massan. Eftersom 10 000 personer inte kan flytta
sig bakåt lika snabbt som 100 poliser framåt, blev det till slut konfronta-
tion. Gummikulor sköts och kanske andra kulor också.
Många demonstranter försökte nu ta sig runt poliserna och vidare mot
Västerbroplan. Men poliserna sköt åt alla håll, ganska planlöst verkade
det. En äldre dam i jeans och basker föll i gatan med ett blödande sår i
pannan och hon blev genast trampad av demonstranter som från andra
hållet flydde undan gummikulorna.
Nu kom polisens svartvitmålade pansarbandvagn 303 körande och
plöjde en fåra i folkhavet. Efter sig sprutade den ut oljefilm som gjorde
gatan såphal. Egentligen skulle folk ha trillat om varandra, nu var det så
trångt att man blev mosad i stället.
Klara befann sig mitt inne i folkmassan och ibland fick hon knappt
andrum. Nu kom en skur kulor igen, massan tryckte ihop sig om möjligt
ändå mer. Klara fick inte så mycket luft att hon kunde skrika, inte ens
124