Spelreklam och spelberoende - Statens folkhälsoinstitut

slutdiskussion 107
fall efter fem månader utan spel och två andra sade att spelreklam kanske
hade bidragit. Eftersom spelberoendes återfall är en komplex process (36) –
resultatet av en förlorad inre strid mellan lusten att spela och en rationell
önskan att avhålla sig – är det svårt att veta om reklamen i dessa och liknande
enskilda fall har varit en förutsättning för återfall. Det är möjligt att
personen hade ”tagit” återfallet även utan impulser från reklam och att det
då hade utlösts av någon annan extern eller intern impuls. Återfall i spelberoende
kan dock ses på kollektiv snarare än på individuell nivå – det vill
säga de många tusen spelberoende i Sverige som försöker avhålla sig från
spel. Det är då troligt att den ständigt närvarande reklamen gör att några av
dessa tusentals personer får impulser att spela från reklam vid olyckliga tidpunkter
då deras förmåga att avhålla sig tillfälligtvis är nedsatt, och då
bidragit till återfall som de annars inte skulle ha tagit.
Hypotes G. Spelreklam bidrar på lång sikt till en positiv attityd i samhället
till spel. Den medverkar till att spel i alla de former blir en accepterad fritidssysselsättning
som är inflätad i svenskars sociala umgänge och kultur.
Sådana positiva attityder stimulerar spelandet och ökar därmed risken för
att personer får spelproblem. Bland annat leder de positiva attityderna till
att den som spelar ofta och för stora summor uppfattas som mer normal än
vad som skulle vara fallet om attityderna inte vore så positiva. Den högre
nivån för vad som betraktas som normalt spelande gör att personer med
spelproblem utsätts för lägre socialt tryck att spela med måtta.
Belägg. En intervjustudie som denna kan inte säga något om i vilken utsträckning
denna hypotes är riktig. Det framstår som rimligt att en negativ attityd till
spel i samhället hämmar spelandet, medan en positiv stimulerar spelandet och
därmed också i någon mån bidrar till att fler personer får spelproblem. Att
skilja ut reklamens roll i attitydförändring är dock mycket svårt. Bland debattörer
och medieforskare är åsikterna delade: från att göra gällande att reklamen
är en huvudsaklig kraft i attitydskapande till att hävda att reklamen bara
speglar redan befintliga trender och attityder i samhället (1).
Sammanfattningsvis har undersökningen funnit belägg för att spelreklam
gör att en del personer med spelproblem, men inte alla, ökar sitt spelande
ytterligare. Spelreklamen innebär också en frestelse för en del spelberoende